Retrospelat: Heart of Darkness

hod

 

Heart of Darkness är ännu ett Eric Chahi-spel och får utgöra slutet på den lilla recensionsserien jag pysslat med sedan jag gjorde intrång på Kraid med mina pessimistiska och raljerande texter. Hittills har det varit ett rent helvete att spela dessa spel. Another World var bedårande vackert, men helvetiskt ospelbart och Heart of the Alien var fult, tråkigt och hade nästintill lika usel kontroll som föregångaren. Heart of Darkness är, tack lov, en annan historia.

Huvudpersonen Andys hund Whisky blir bortrövad under en solförmörkelse. Förtvivlad rusar Andy hem, klättrar upp i sin trädkoja där han förvarar sina högteknologiska uppfinningar. Han beväpnar sig och far iväg med sitt rymdskepp för att rädda Whisky. Han hamnar i en främmande värld(*host!*) och äventyret tar sin början. Introt andas så mycket Another World det bara går; Andy ser t o m ut som en yngre version av Lester. Faktum är att spelet påminner så mycket om Another World och har så många moment gemensamt med det, att det lika gärna skulle kunnat heta Another World: Heart of Darkness, eller bara Another World

Det första som slår en med HoD är den vackra grafiken. Den är visserligen inte längre tekniskt tilltalande, men desto mer estetiskt. Stilen är som en blandning mellan Toy Story och Tim Burton; komiskt utformade Disney-oida figurer blandas med mörka och onda, men ack så charmiga, fiender. Utvecklarna har verkligen inte latat sig; bakgrunderna är varierade och det finns alltid små intressanta detaljer och ögongodis. CGI-sekvenser i bakgrunderna flyter ofta ihop med själva spelmomenten på ett vackert sätt, vare sig det är en fiende som kommer flygande långtifrån eller om det är en klippa som rasar. Det jag allra mest greps av var de svarta skuggfienderna, som i princip ser ut som kolsvarta apor med smaragdgröna ögon. De är löjligt enkelt gjorda, men samtidigt otroligt uttrycksfulla. Det finns hur mycket som helst att säga om grafiken, och man kanske bästa kan sammanfatta det: kisar man kan man nästan tro att det är Ico man spelar.

Trots att det är ett Eric Chahi-spel är kontrollen faktiskt välgjord. Visst, den tar en liten stund att vänja sig vid, men den fungerar. Efter att ha spelat Another World förväntade jag mig en kontrollmekanik med 20 sekunders fördröjning, en knapp för att utföra åtta olika grejer samt att hela svårighetsgraden är byggd kring kontrollens brister. Men icke! Här är det sällan kontrollens fel att det går åt helvete.

Heart of Darkness är svårt, riktig svårt på vissa ställen. Fast det här är den goda sortens svårt; den höga svårighetsgraden fungerar mer sporrande än avskräckande. Det är inte som i storebror Another World, att man skriker högt av ilska och vill förinta allt i sin omgivning, utan här blir man mest taggad att klara det (även om ett skrik eller två slipper ut ibland). Man kan tacka gudarna för att det finns långt fler checkpoints i detta spel än i föregångarna. Det är extremt avslappnande att veta att man bara spela om ett par-tre skärmar när man dör, istället för att kämpa sig igenom tio stycken. Spelar du HoD bör du vara beredd på att dö mycket, ofta och brutalt. Man dör av ett skott/slag/bett/eldklot/fallande berg, vilket kan vara riktigt frustrerande till en början, men när man vant sig accepterar man det. Det blir uthärdligt dels tack vare checkpointsen, men också för att man för varje försök känner att man kommer lite längre och att det hela är överstigligt. Det är svårt, men långt ifrån omöjligt.

Tyvärr är spelet väldigt kort, jag tog mig igenom det på min första sittning, vilket blev ungefär fyra timmar. Hade spelet inte varit så svårt, hade speltiden nog blivit mindre än en fjärdedel av det. Å andra sidan känns inte spelet för kort, jag befarar att det hade blivit lite enformigt om man drog ut på det för mycket. Idag går det här spelet för kring 50kr på eBay och Tradera, så man kan inte påstå att man inte får valuta för pengarna. När det var nytt hade det säkert känts surt att hosta upp fullpris för ett såpass kort spel, visst, men det har föga relevans idag.

Köpte du det när det begav sig? Gräv fram det! Har du det inte? KÖP!

Format

Playstation

Släppdatum

N/A

Utvecklare

N/A

Betyg

/5

Sammanfattning

Jag rekommenderar Heart of Darkness starkt till alla som inte är rädda för lite utmaning och gillar vackra och stämningsfulla spel. Det man får är ett rätt kort spel, men som underhåller och förundrar, samtidigt som det bjuder på en behagligt hög svårighetsgrad.

N/A

N/A