Retrospelat: Global Gladiators

globalgladiators

På 90-talet var det inte ovanligt att företag gjorde spel i rent reklamsyfte. Produktplacering var det inte tal om, på den gamla go’a ti’n gjorde man helt enkelt ett helt spel om varumärket, istället för att smyga in det framför ögonen på lättlurade skitungar. 7 Up gjorde det, Domino’s Pizza gjorde det och McDonald’s gjorde det. Jag har redan recenserat deras första, halvlyckade försök till NES. De nöjde sig inte med det mediokra M.C. Kids, utan kände sig tvungna att göra en uppföljare.

Varför, åh, varför!?

Mick och Mack (notera att Mick är ett brittiskt nedsättande ord för irländare) är tillbaks, på gott och ont, för att… För att.. Eh… Av någon anledning. Handlingen (om någon sådan nu finns) har inte satt några djupare spår hos mig. Det här är en standardplattformare med actioninslag. En nedbantad, långsammare och tråkigare version av Contra, helt enkelt. Dessutom är det barnvänligt och har ett par moralkakor om miljö och annat hippieskräp.

Det här spelet är ett helvete att spela. Grafiken är ok, musiken är lika äcklig som man kan förvänta sig. Det som verkligen är plågoanden är kontrollen. Den är ett helvete att tackla! Av någon anledning flyttas man bakåt en aning varje gång man skjuter (vilket är hela tiden), så om man står nära en kant, eller på en smal plattform, händer det ständigt att man faller mot sin död. Varför i helvete är det en sådan förbannad rekyl i de patetiska vattenpistolerna som pissungarna Mick och Mack tror sig kunna rädda världen med (eller vad de nu ska göra)? Bra tänkt, Virgin Interactive.

Som om inte det irritationsmomentet vore nog, så har utvecklarna insisterat på att Mick och Mack ska ha en accelerationssträcka på 30 meter innan de kommer upp i full hastighet. De är inga trötta gamla Mazdor, de är två ungar med Super Soakers, som av någon anledning kämpar mot slemvarelser! Borde de inte accelerera som vanliga människor?

Varför, varför, VARFÖR är det standard bland dåliga spel att svårighetsgraden bygger på rutten kontroll!?

Suck. Inte nog med att McDonalds spyr ur sig kass mat man bara kan äta när man bedövat sig med alkohol, de sätter sitt namn på lågkvalitativa spel också. Tack! Ni berikar mitt liv på alla sätt! Spela inte den här skiten, det är hemskt. Jag skulle hellre tillbringa en natt i Rosengård, utklädd till fanbärare för Sverigedemokraterna, än att spela det här igen. Det här är ett vidrigt spel, som aldrig borde ha fått släppas.

Format

Mega Drive

Släppdatum

1992

Utvecklare

Virgin Interactive

Betyg

1/5

Sammanfattning

Det här är ett hemskt spel, som till och med är sämre än sin föregångare till NES. Kontrollen är urusel, musiken är hemsk, men grafiken går att kolla på en stund utan att man får starr. Det är det här spelets enda behållning.

Not lovin' it!

N/A

N/A