Broken Sword: The Shadow of the Templars
George Stobbart är på semester i den romantiska huvudstaden Paris. Det är morgon och han har precis slått sig ner utanför ett café för att avnjuta en härlig kopp kaffe(dock hade jag föredragit en öl). Det är en sån där stund man verkligen älskar att befinna sig i, men vad George inte vet är att han inom några sekunder kommer bli ett ögonvittne till ett dråp utan dess like. Ur Cafét rusar en Clown med en väska och George tänker inte så mycket mer på det. Helt plötsligt sprängs cafét i småbitar och här börjar äventyret!
Man kan ju inget annat än att älska detta spel. Actionfyllt från start till slut, och olikt sina andra peka & klicka-släktingar så finns det en gnutta logik i alla pussel som gjorde att jag otroligt nog klarade av spelet utan att sitta med guiden konstant i knät. (Va jag minns anvånde jag den bara när jag skulle ut ur hotellet där Flap och Guido dödade mig varje gång).
För att vara 14 år gammalt känns inte spelet det minsta åldrat. Hade spelet haft sin release iår hade det säkerligen blivit en säljbomb! Med sin eleganta story, sina välanimerade cutscenes och grymma röstskådisar känns spelet fullbordat. Är det så att ni vill ta upp det så finns Broken Sword: The Shadow of the Templars: The Directors Cut till Wii, DS och iPhone/iPad/iPod Touch! En omgjord verson av spelet med bättre grafik och mer spelmoment!
Peka och klicka-spel till Ps1 förässten?? Yapp. Otroligt nog stod jag ut med med att flytta muspekaren med PS-kontrollen! Något jag aldrig skulle orka med idag kan jag säga. Men på den tiden hade vi ingen dator, så man fick gör det bästa utav situationen! (Spelade även Discworld på Ps1, men hade för logiskt tänkande för att klara det spelet)