Retrospelat: Fallout

fallout

War. War never changes, konstaterar Ron Perlman. Han fortsätter med att berätta om hur romarna stred för slavar och guld och jämför det med hur vi krigar för pengar och olja. Så även i det krig som fick världen att gå under. Långt ifrån alla överlevde kärnvapenregnet. De som envist naglar sig fast vid livet i atombombsöknen lider av olika grader av mutationer och oordning. Fast inte riktigt alla. Det är där du och ditt lilla samhälle kommer in i bilden. Med de berömda orden “Life in thevault is about to change”, inleds ett av spelhistoriens mest välskrivna och stämningsfulla spel.

Jag spelade nyligen igenom Fallout igen, för första gången på många år. Jag spelade både det och uppföljaren när de släpptes, men i motsats till många andra fans av serien uppskattade jag faktiskt trean väldigt mycket. Frågan är om en recension av Fallout ens behövs? Vet inte alla hur bra det är? Känner inte alla riktiga gamers till dess storhet? Tills igår trodde jag det. Jag satt i godan ro på stranden och hörde ett par ungar snacka spel. De konstaterade att det var konstigt att Fallout och dess uppföljare är “så okända”, medan trean är världens bästa spel.

Jag facepalmade tills jag fick hjärnskakning och beslöt mig för att upplysa de stackars jävlar som inte känner till Fallouts härlighet.

Fallout tillhör den gamla skolans CRPG. Det är turordningsbaserat, story-drivet och icke-linjärt. I motsats till JRPG:n har spelaren kontroll över sin karaktär in i minsta detalj. Glöm auto-levlande och enkelspåriga dialogträd, här har du valmöjligheter, vilka skapar konsekvenser senare i spelet. Fallout var ett av de första spelen där dina handlingar skapade märkbara konsekvenser i världen. Om du, exempelvis, inte hjälper en stad när den ber dig om det, är risken stor att den inte finns kvar nästa gång du kommer tillbaka. Det är inget ovanligt eller banbrytande idag, men 1997 var det något nytt och fräscht. Det gör att Fallout håller än idag och att dess omspelningsvärde är otroligt högt. Det finns alltid flera sätt att lösa uppdragen på och om du inte utforskar alla möjligheter går du miste om människoöden, intriger och, inte minst, chansen till feta vapen.

Fallout är bland det blodigaste jag spelat. Man får se huvuden sprängas, kroppar skjutas till köttfärs och ryggrader malas ned av skjutvapens eld, allt ackompanjerat av en strid ström blod. Och då har man inte ens aktiverat splatter-trait:en bloody mess än.

Spelet använder sig av karaktärsutvecklingssystemet S.P.E.C.I.A.L., vilket står för Strength, Perception, Endurance, Charisma, Intelligence, Agility och Luck. Dessa sju egenskaper och deras värden styr din karaktärs utveckling från början till slut. En spelare med hög styrka kan bära mer, medan en som satsat på intelligens lär sig snabbare. En som satsat på uppfattningsförmåga siktar bättre, medan en som satsat på tur har större chans att göra stor skada. Det här systemet tillåter en att spela spelet precis hur man vill och i kombination med ett tjugotal skills och ungefär lika många perks blir möjligheterna oändliga. Det är dock aningen obalanserat i det här spelet, så vissa skills är bra mycket bättre än andra, samtidigt som vissa perks ger överdrivet stor bonus. Detta åtgärdas i uppföljaren, men i detta spel är det ett system som går att utnyttja för att göra spelet lite lättare.

Den pixelperfekta grafiken bygger upp en stämning av apokalyps, ödslighet och förlorad storhet. Resterna av den fallna supermakten USA är nedgångna, skitiga och otroligt vackra. Ödsligheten, ensamheten och farligheten som grafiken målar upp kompletteras och förstärks av den minimalistiska och stämningsbyggande musiken. Det är en närmast perfekt avvägning, vilken, sin tekniska underlägsenhet till trots, uträttar storverk. Det är inte ofta man ser spel som åldrats med sådan värdighet. Att estetiken är som en blandning av 50-talet och dess föreställningar om framtiden gör det hela ännu mera tidlöst.

Hur mycket jag än vill, så tänker jag inte gå in på handlingen. Allt jag behöver säga är att den är häpnadsväckande. I kombination med sin uppföljare känns den verkligen levande och, på något sätt, aktuell. Världen är bombad åt helvete. Du tillhör den överlevande delen av mänskligheten och just du kommer ifrån en s k vault, ett gigantiskt skyddsrum där människor kan överleva i generationer. Allt du behöver veta just nu är:

Life in the vault is about to change…

Format

PC/Mac

Släppdatum

1997

Utvecklare

Interplay

Betyg

5/5

Sammanfattning

Fallout är ett spel som suger tag i en och släpper en inte förrän man spelat igenom det. Då känner man samma tomhet som efter en riktigt bra roman. Den välskrivna handlingen, den stämningsfulla grafiken och musiken, samt karaktärsutvecklingssystemet gör detta till ett spel som man kan spela hur många gånger som helst, utan att få exakt samma upplevelse varje gång. Det rekommenderas till alla med lite vett i skallen.

N/A

N/A