Årets stämningsfullaste


OBS: Texten nedan kan innehålla spoilers!

Nu är det inte många dagar kvar till julafton, och såhär innan nedräkningen av årets fem bästa spel är kategorin valfri. Jag har därför valt att ta tillfället i akt att uppmärksamma det jag själv tycker är absolut viktigast i ett spel, nämligen stämningen. Om det så är den frustrerande jag-blir-galen-om-jag-dör-en-gång-till-stämningen i spel som Bit.Trip Runner eller Super Meat Boy eller det-här-är-så-mysigt-att-jag-dör-stämningen från Kirby’s Epic Yarn så finns den alltid där.

Ett spel kan vara mer eller mindre stämningsfullt, men ett av de spel som under året som gått greppat tag i mig allra hårdast är Heavy Rain. Redan i den spirituella föregångaren Fahrenheit kände jag att Quantic Dream jobbat hårt med just stämning.

SPOILERVARNING:

I Heavy Rain är det just den gripande historien om en man som nära nog drivs till galenskap i desperationen efter att hitta sin kidnappade son innan det är för sent som står för huvudstoryn. I början må det kännas lite stelt och styltigt. Men när man i slutets spelskede med darrande händer sitter där och tvekar om det är värt att få Ethan att hugga av sig sitt eget finger trots att man inte vet om det leder honom närmare sin son eller om det bara är ännu ett av kidnapparens sjuka skämt, just där är stämningen på topp och jag sitter och kallsvettas i soffan.

Även sidohistorierna om FBI-agenten Norman Jayden, privatdetektiven Scott Shelby och jouralisten Madison Paige är sjukt medryckande och knyter fantastiskt ihop spelets story med Ethans desperata jakt på sin son. Som när specialagent Jayden får en av sina drogabstinenspsykoser i ett kritiskt skede och det gäller att så fort som möjligt bestämma sig för om det är värt att ta en sil för att få den att upphöra eller inte. Då glömmer man lätt omvärlden och man blir som ett med agent Jayden.

Så, som sagt, jag vill härmed nominera det fantastiska Heavy Rain till årets stämningsfullaste spel 2010 för att det trots klumpiga kontroller och stundtals stela karaktärsmodeller verkligen fick ut mig på “the edge of my seat” ett oändligt antal gånger under resans gång. Tack, Quantic Dream för det!

P.S. Jag har inte en aning om ordet “stämningsfullaste” existerar eller inte, men what the hey, finns det inte så borde det göra det! D.S.


Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen “Årets spel enligt svenska spelbloggar”, där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i en helt valfri kategori: Aftonstjaerna, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.