Spelat: Rage

rage

Quake- och Doomskaparna id Software är tillbaka med sitt första storspel på sju år. Mästarna på action i första person ger sig på postapokalypsen i Rage och provar några nya grepp som bilkörande och öppen värld-känsla. Id Software är fortfarande bäst på det de är bäst på. På det andra? Not so much.

Det är något speciellt med postapokalyptiska världar som får mig att blir lite extra intresserad. Om det är de vidsträckta vidderna med ruiner där man kan hitta massa spännande saker eller den ensamme vandrarens kamp mot klimat, mutanter och hunger som lockar vet jag inte. Men de flesta av oss kan nog hålla med om att postapokalypsen är the shit.

Det första jag slås av när jag som ensam överlevare i den Ark där jag hållts nedfrusen sedan innan meteoren kraschade på jorden och förstörde civilisationen som vi känner den är hur snyggt det är.  Till en början får jag intrycket av att jag befinner mig i en vidsträckt värld som jag kommer få utforska precis som jag vill, Fallout-style.

Karaktärerna i Rage är otroligt detaljerade vilket får dem att kännas levande och unika. Första gången jag ser en mutant komma springande/klättrande/hoppande/voltande mot mig blir jag så hänförd att jag helt glömmer bort att trycka upp hagelbössan i ansiktet på den och trycka av.

Det är här Rage glänser. När man får uppleva tät, snabb action med fiender som attackerar från alla håll och granater som sprängs runt omkring en. Kort och gott det id Software alltid gjort bäst. Det är old school-action som gäller. Här finns inga midjehöga väggar att gömma sig bakom genom att hålla inne en knapp och inga quicktime-events för att ha ihjäl fiender på snyggast sätt. Jag får starka Quake- och Doomvibbar och jag gillar det skarpt.

Här finns inga midjehöga väggar att gömma sig bakom genom att hålla inne en knapp och inga quicktime-events för att ha ihjäl fiender på snyggast sätt.

Vad id Software gör mindre bra är det de aldrig provat innan, även om de ska ha en eloge för att de gjorde det. Tidigt i spelet tilldelas jag en bepansrad och beväpnad bil á la Mad Max som jag uppmuntras puttra runt i på racingbanor och ute i ödemarken. När jag tar mig från staden ut på nästa uppdrag blir jag ständigt attackerad av banditer i likadana beväpnade bilar som jag tvingas skjuta ihjäl. Ett fräscht inslag tänkte jag först, och det var riktigt roligt. I ungefär en halvtimme. Efter det blev jag mest irriterad på att behöva hoppa in i den där jäkla bilen och bli beskjuten bara för att kunna göra ett kort sidouppdrag. Jag uppskattar försöket att med fordonen få världen att kännas större och mer levande, men jag vill ju bara ut ur bilen och skjuta mutanter i ansiktet.

Men det finns ett ställe där bilkörandet faktiskt funkar bra, och det är i multiplayer. Där ska det köras bil och skjutas med vapen på andra bilar i olika spellägen. Köra bil och jaga checkpoints, köra bil och jaga meteorier som faller från himlen eller bara köra bil och skjuta ihjäl andra som kör bil. Det låter kanske väldigt enkelt och det är det, men det är just därför det funkar. Jag finner mig själv jubla i soffan varje gång jag vinner en match och spelar gärna igen. Men varför, varför, varför går det inte att spela mot varandra till fots? Att inte kunna köra deathmatch mot polarna i ett spel från utvecklarna av självaste Quake känns som ett slag i ansiktet. I stället kan jag spela diverse uppdrag i co-op med en annan spelare, men hela tiden känner jag att jag vill kasta en av mina slipade stål-bumeranger i huvudet på honom.

Att inte kunna köra deathmatch mot polarna i ett spel från utvecklarna av självaste Quake känns som ett slag i ansiktet.

Rage lider också av samma problem som många spel i dag, nämligen uppgraderingshetsen. Självklart finns här ett ekonomiskt system och jag erbjuds att köpa massor av uppgraderingar till mina vapen och bilar. Det finns dock inget som säger att Rage skulle bli bättre av att vara ett kvasi-rpg, tvärt om. Jag hade gärna bara plockat upp mina nya vapen under uppdragen. Då hade jag dessutom sluppit köra runt och jaga banditer i min bil för att ha råd att köpa kulor och uppgraderingar till min arsenal.

Nej, id Software borde syssla med det de kan bäst. Rage hade utan problem kunnat vara ett linjärt actionspel i första person som tagit vara på den underbara känslan att avlossa en hagelsalva i ansiktet på en framrusande mutant eller att se en bandit sprängas i småbitar av en explosion. I stället tvingas jag gång på gång in i min jäkla bil. Storyn, som inte heller är så bra som den skulle kunna vara, och flytet hade gjorts en tjänst om spelet varit mer linjärt. Oj, det trodde jag aldrig att jag skulle skriva, men Rage lider mer än vad det tjänar på att försöka vara Fallout 3.

Format

PS3/Xbox 360/PC

Släppdatum

7 oktober 2011

Utvecklare

Id Software

Betyg

3/5

Sammanfattning

Id Software ska ha beröm för att de vågade göra utsvävningarna med bilkörning och en "öppen värld", men ärligt talat bör de syssla med det de kan bäst, nämligen adrenalinpumpande förstapersonsaction.

Grafiken, fysiken och det härliga pang-pangandet.

Transportsträckor, kvasi rpg-element och omotiverade minispel.