Kraid.se - Dator och tv-spelsblogg

Sedan våren 2006 såg jag fram emot 11 november 2011. De första 5 åren utan veta att det var just det datumet, men sedan februari i år med allt större förväntningar. För mig är Oblivion det spel som verkligen definierar next-gen, eller ja, det som 2005/2006 kallades next-gen. När spelet kom begav jag mig till vidrigaste prylnörd till kompis, som hade sitt hypermoderna Xbox 360 och sin top of the line-projektor (“1080i, grabbar! Tråååååkigt mycket bättre än ‘HD Ready’”!).

Den fjärde delen i serien Elder Scrolls såg sagolikt vackert ut på denna projektorduk. Inte tänkte man på att draw distance var farligt nära och att bloom-effekten så överdriven att det bitvis skar i ögonen. Hemma på min PC hade jag ett helvete med att få igång spelet. Drivrutinerna till grafikkortet krånglade och när jag slutligen fick igång det var det inte i närheten lika vackert som på min kompis utomjordiskt högteknologiska Xbxox 360 och projektor. Jag tweakade .ini-filen efter bästa förmåga och fick det till slut att se hyfsat ut, även om det fortfarande såg bättre ut hos min kompis. Det här spelet gjorde mig, som alltid tyckt att grafik i spel är sekundär, till en första klassens grafikhora (ett handikapp jag fortfarande tampas med).

Oblivion svepte inte bara omkull mig rent grafiskt, utan även spelmässigt. Ni vet det där fåtal spelen man alltid återvänder till? Efter Heroes of Might and Magic III är Oblivion det jag återvänt till mest genom åren. Jag har tillbringat så många speltimmar i Cyrodiil och Sheogoraths rike att det skulle kunna kallas för besatthet. Det skiter jag i – det är så fruktansvärt bra.

Nu kom äntligen uppföljaren i fredags och jag hade sannerligen turen med mig. Trots att jag bor i Lettland kom spelet på utsatt tid. Flickvännen reste till Finland över helgen för att hälsa på släkten, mina vänner är antingen bortresta eller hemma med influensan och de som inte är utomlands eller sjuka har jag inte hört av (jag “råkade” stänga av telefonen efter jobbet i fredags). Jag funderar på att vara “sjuk” halva nästa vecka. Dessutom passade Joel på att resa bort över helgen, så jag får den stora äran att recensera spelet i City och här på Kraid!

Ibland klaffar allt och stundtals slutar gudarna göra mitt liv till ett levande helvete (som de brukar genom att t.ex. inte förinta Eurovision och låta Paradox ändlösa produktion av kassa och nästintill identiska strategispel fortgå).

Jag har inte pratat med flickvän, vänner eller familj på hela helgen. Jag har inte rört mig ur lägenheten. Jag har spelat Skyrim.

Bästa helgen någonsin!