Ett välkommet steg tillbaka

Recension av Resident Evil: Revelations

Revelationsheader

Scenario 1: Du går långsamt genom en sparsamt upplyst korridor i en gammal herrgård. Utanför är det kolsvart och trädens grenar formar spöklika figurer i månljuset. Du är på helspänn. Något står inte helt rätt till i den här kåken. Plötsligt hör du ett *KRASCH* bakom dig när stora, muterade rottweilers med rakbladsvassa tänder hoppar in genom fönstren och siktar in sig på din blottade strupe. Du fumlar med säkringen på pistolen och…

Scenario 2: Mjölksyran pumpar i dina ben och din M16 väger tungt i händerna när du springande sänker en efter en av parasitinfekterade bybor som i aldrig sinande horder springer mot dig med rostiga yxor i högsta hugg. Sekunderna senare hoppar du in i en jeep och pepprar frenetiskt med ett maskingevär mot ett gigantiskt monster som jagar din bil. Nästa stund sätter du dig i en motorbåt och…

Vilket av följande scenarion tilltalar dig mest? Svarar du scenario 1 är Resident Evil: Revelations som gjort för dig.

Ja, tack och lov! Äntligen verkar Resident Evil-serien vara på väg tillbaka till sina rötter med krypande skräck och nagelbitande över att inte ha tillräckligt med ammunition inför nästa rum fullt med zombies.

Resident Evil: Revelations utspelar sig mellan spel fyra och fem i serien, och i fokus står mina favoriter Jill Valentine och Chris Redfield. Som tur är verkar det också utspela sig innan Chris steroidkur och gymvistelse då hans överarmar är av mer humana mått. Jill skickas ut av antiterroristorganisationen BSAA för att undersöka ett kryssningsfartyg som driver runt i Medelhavet. Samtidigt sänds Chris ut av samma organisation till ett flygfält någonstans i norra Europa. Behöver jag ens nämna att skiten, i sann Resident Evil-anda träffar fläkten och allt som kan gå åt helvete gör det ganska omgående?

Spelet utspelar sig alltså på flera ställen samtidigt, parallellt med varandra, och med flera olika utskickade team i huvudrollerna.  Förutom de två huvudpersonerna blev Jills partner Parker snabbt en favorit.

I absolut toppklass

Musik och ljudeffekter är hårresande läskiga, speciellt med stora hörlurar och med hög volym.

Både grafik och ljud är i absoluta toppklass på Nintendos lilla bärbara. 3D-effekterna finns där, men Capcom har valt att inte göra en grej av det, utan satsar mer på ett större djup i bilden än billiga “hoppa ut ur skärmen”-effekter. Musik och ljudeffekter är hårresande läskiga, speciellt med stora hörlurar och med hög volym.

Jag är ofta emot alla gadgets som släpps till redan färdigutvecklade system. Ja, Nintendo, Sony och Microsoft, ni gör det allihop. Wii motion plus, Kinect och Move, listan på grejer vi “måste” lägga våra stackars slantar på kan göras oändlig. Men circle pad pro, som säljs bundlat med Revelations är nog det bästa tillägget till en konsol hittills och jag har svårt att se hur man skulle gå tillbaka till att spela med en analog sticka när man väl fått smaka på två. Lägg sedan till två extra axelknappar och ett mycket skönare grepp så blir den annars så klumpiga Resident Evil-styrningen riktigt behaglig.

På rätt väg

“Allt detta” utan vare sig uppkopplingsproblem eller buggar, frågar du dig?

Nintendo har alltid varit rent ut sagt skitdåliga på det där med multiplayer online. Sämre system än de lyckats klämma ur sig fram till alldeles nyligen har varit svårt att tänka sig. Med Revelations lyckas de dock lägga in en basal med ack så välfungerande onlinelösning. I Raid-mode kämpar två spelare sig igenom kortare episoder av kampanjen och går upp i level, hittar nya vapen och låser upp nya karaktärer. “Allt detta” utan vare sig uppkopplingsproblem eller buggar, frågar du dig? Jajjemän! Grattis Nintendo, ni ligger visserligen fortfarande ljusår efter konkurrenterna, men nu är ni på rätt väg!

Onödig comic relief

Vid ett tillfälle introduceras två spelbara karaktärer som uppenbarligen ska fungera som spelets comic relief, och då ringde varningsklockorna högt hos mig. Som tur är blev det inte så illa som jag var rädd för, men det är ändå spelets svaga punkt. När övriga karaktärer är stenseriösa och spelet handlar om globala epidemier, monster och biologiska vapen är humorn överflödig och stör lite i tempot.

Och varför, Capcom, envisas ni med att klä alla kvinnliga karaktärer i skinntajta läderjumpsuits som är så små att dragkedjan omöjligt går att få över brösten, när de måste simma i kalla, stormiga vatten? Och varför har bara Chris tilldelats hörselskydd när det ska skjutas med automatvapen i trånga utrymmen? Har BSAA ingen som helst standardutrustning för sina agenter?

Hur som helst är detta mindre konstigheter som inte stör mig mer än i någon minut. Capcom är som sagt på väg tillbaka till den gamla skolans Resident Evil, något de också har sagt att den kommande sjätte delen i serien kommer att ta vara på, och ingen är gladare än jag. Visserligen finns en del actiontunga moment kvar och fungerar som skönt avreagerande efter en timmes ammunitionssparande och rädsla för vad som finns bakom nästa hörn. Så, kura ihop dig i soffan, släck alla lampor, sätt på dig din största hörlurar och låt ryggradens kalla kårar vara den enda kyla du känner när du inte lämnar din bostad innan du är klar.

Resident Evil: Revelations

Format

3DS

Släppdatum

27 februari 2012

Utvecklare

Capcom

Betyg

4/5

Sammanfattning

Revelations banar vägen för att Resident Evil-spelen kan bli som de en gång var, stämningsfulla skräckspel och inte tokaction. Med circle pad pro-tillägget och bra hörlurar blir det den mäktigaste bärbara upplevelsen jag haft.

Grafik och ljud i toppklass, en välskriven story och att det känns old school Resident Evil.

För få pussel. Comic relief-snubbarna är stundtals rätt så irriterande.