Att gräva upp lik – Jazz Jackrabbit 2

attgrävaupplik

Jazz Jackrabbit 2 var ett av de där spelen som man aldrig köpte. Det bara fanns där på den gamla Windows 98-burken. Lite som MS Röj, fast med en grön (?) hare i huvudrollen. Som sköt saker. Mestadels sköldpaddor med orealistiskt pyntade skal.

Efter att nostalgidimman lagt sig sitter man där med en medioker plattformare med medelmåttig bandesign och medelkass kontroll

Föregångaren var en klassiker som fildelades flitigt per diskett på skolgårdarna (gråt på du, Henrik Pontén) och smög sig in i allas datorer. Kopieringsskyddet på den tiden bestod, listigt nog, av brist på internet.

Jag minns att jag tillbringade rätt många timmar med detta spel som liten snorunge. Till PC var vi rätt svältfödda på sidoscrollande plattformare på den tiden, så när Epic Games (ja, du läste rätt) släppte spelen om knarkharen Jazz var det mycket välkommet.

I denna upplaga bjuds vi på en hel del intressanta banor, inte vad gäller bandesign, utan såtillvida att de innehåller intressanta kulturella referenser och popkulturparodier. På en bana får vi till exempel andas in röken från tusenfotingen från Alice i underlandet (vilket leder till hallucinationer och rörelsesvårigheter för pundar-Jazz). Dessutom får vi knyta bekantskap med Jazzs bror Spaz, som passande nog för namnet verkar gilla att ta ecstasy och ha grava epilepsianfall på samma gång. Vad är det med alla skumma drogreferenser?!

Ska jag vara ärlig är Jazz Jackrabbit 2 inte speciellt roligt alls idag. Efter att nostalgidimman lagt sig sitter man där med en medioker plattformare med medelmåttig bandesign och medelkass kontroll. Man kan bli mittemelankolisk för mindre. De lama drogreferenserna är inte speciellt underhållande om man inte är 13 och tycker det är lite busigt att chocka morsan med att säga sig vilja röka hasch.

Nä, det här var ingen höjdare. Det kanske var därför som inte en jävel köpte det när det begav sig.