En fullkomligt magisk resa

Recension av Journey

Journey

Då och då släpps spel som är mer konst och upplevelser än vad de är spel. Då och då är alldeles för sällan. I Thatgamecompanys sista spel i den Playstation-exklusiva sviten (de två första är Flower och Fl0w) påminns jag om hur mycket spelupplevelser kan variera. För att inte nämna hur fantastiskt magiska de kan vara.

En pilgrimsresa är inte bara en resa från en fysisk plats till en annan. Det är, kanske ännu mer, en inre resa. Ett försök att hitta sig själv, sin tro och sin plats här på jorden. När kameran panorerar över en vidsträckt öken för att till slut fokusera på spelets protagonist är det just en sådan resa jag bjuds med på. I horisonten tornar ett högt berg upp sig och genom dess kluvna topp skiner solens värmande strålar. Varför vi ska ta oss dit eller vad som finns där vet jag inte, men en plötslig längtan att ta mig dit infinner sig i mitt inre.

Utan ett ord glider min pilgrimsresenär med lätta steg fram genom den brännheta ökensanden på väg mot vårt mål. Jag lär mig att använda hens färdigheter och utforskar vår okända värld. Det är en makalöst vacker värld. Gigantiska sanddynor så långt ögat kan nå, sand som virvlar i vinden och bildar små vallar runt min väns fötter. I vinden hörs svaga toner som framhäver öknens ödslighet och den ensamhet min vän måste känna.

Allt är inte frid och fröjd

Ganska snart märker jag dock att allt inte står rätt till i denna vackra, om än tomma, värld. Varelser som tycks vara gjorda av samma material som pilgrimsresandens tunika flaxar ängsligt omkring, instängda i vad som ser ut att vara resterna av stora maskiner. Vem som låst in dem där eller varför får jag inte veta, men när min vän räddar dem hjälper de oss på vägen genom att bygga broar och låna hen sina krafter.

Ju närmre vi kommer vårt mål, desto mörkare blir det, och vi måste rädda fängslade varelser gång på gång. När vi tar oss ner för branta sluttningar och genom mörka tunnlar byts värmen och äventyrslustan i mitt sinne ut mot rädsla och ängslan. Men vi tar oss vidare, hen och jag, vi är ju så nära nu.

Vi kan klara det. Vi kan ta oss till den där bergstoppen i fjärran. Om vi bara hjälps åt.

 

 

Plötsligt händer något. En till pilgrimsresenär dyker upp, till synes från tomma intet. Någonstans i en annan del av världen sitter en annan spelare och är på samma resa. Sömlöst kopplas våra resor ihop, och utan ett ord hjälps vi åt för att nå vårt mål. Men så, lika plötsligt som hen dök upp är hen borta igen. Men vad nu? Ännu en kompanjon materialiseras och jag får känslan av att hela världen har samma mål. Vi kan klara det. Vi kan ta oss till den där bergstoppen i fjärran. Om vi bara hjälps åt.

Alla resor har sitt slut, även om Journey gärna hade fått fortsätta för evigt. Men är det något jag tar med mig från mitt och pilgrimsresenärens äventyr är det att jag kommer att göra resan igen. Och igen. Och igen. Journey är en fullkomligt magisk resa som alla med möjlighet bör ge sig ut på. Det är en upplevelse som i sanning gör skäl för uttrycket “målet är ingenting, resan är allt”.

Journey

Format

Playstation 3.

Släppdatum

14 mars 2012.

Utvecklare

Thatgamecompany.

Betyg

5/5

Sammanfattning

Journey är en resa som är för stämningsfull för att missa. Även om du inte gillar artsy-fartsy spel och helst skjuter dina polare i CoD bör du prova denna speljuvel.

Helheten. Grafik, ljud, miljöer, story och kontroll är i perfekt symbios.

Att spel av den här kalibern släpps alldeles för sällan.