Jämran i veckoslutet: Sommar, sommar och sol

jämran2

Nu är den förbannade sommar’n här! sjöng Bengt Sändh en gång i tiden. Eftersom jag är åldrande, flintskallig och bittert butter är jag beredd att hålla med.

Fast i år behövs det inte riktigt. Jag fullkomligen myser när jag går in på Facebook och ser att 90% av alla statusuppdateringar är varianter av “Fan vad kallt det är. Vad är det här för en jävla sommar!? Buhu, jag gråter!”. Inte för att jag gillar att frysa och dra på mig kliande ullsockor för att hålla kölddöden borta, men kylan har vissa fördelar.

Som svensk får man det ju med modersmjölken att man ska vara utomhus och få frisk luft så fort det är över -35 och inte haglar mer än att det bara krossar skörare ben. Tvånget är alltid där och det dåliga samvetet gör sig påmint. När man kommer från ett land där vi har tre veckors solsken och behaglig temperatur måste man ju göra det mesta av dem, eller hur?

En sommar som denna uppstår inga samvetskval. När det är arktisk köld utomhus upphör utomhustvånget. Jag kan med gott samvete sitta inne och göra det mesta av sommaren, istället för att vara ute och “göra det mesta” av somamren. Jag slipper visa ölmagen på stranden och äta kött som är förkolnat på utsidan, rått på insidan och med en smak av tändvätska. Jag slipper sitta på uteserveringar, höra folk sörpla på hädelsen som kallas iskaffe och låtsas tycka att det är roligare än att köra Krater (recension kommer snarast!). Jag slipper utsättas för den där sista UV-strålen som står mellan mig och östermalmskärringbrännan.

När mina vänner sitter och beklagar sig och tar skitnödiga instagram-bilder på hur de sitter i vardagsrummet och “protestpicknickar”, skrattar jag gott, loggar in på Diablo 3 och blir one-shottad timme efter timme på Inferno. Min sommar kunde inte ha varit bättre!