Pendlartankar – Where is the love?

Anita Sarkeesian gillar spel. Hon gillar också jämlikhet mellan könen. Hon ogillar, liksom jag, stereotyper och förminskning av kvinnor i spel. Därför var det kul när hennes Kickstarterprojekt drog in över 100 000 dollar när hon vad om 6 000. Projektet går ut på att kartlägga och granska hur kvinnor porträtteras i vissa spel, och göra videobloggar om detta.

Men kritiskt granskande och videobloggande gillas visst inte av alla. Ett gäng internetanvändare ogillar det så till den milda grad att Anita Sarkeesian har fått utstå personliga påhopp, förolämpningar och till och med hot om våldtäkt och mord. Koordinerade attacker mot henne har först på bland annat Wikipedia och Youtube. Vissa så grova att det förmodligen kunnat ge fängelsestraff om det inte varit på ”anything goes-internet”.

Det har skrivits spaltmeter om det här på olika sajter, som till exempel Level7, av skribenter mer insatta, och duktigare än mig. Jag tänker därför inte avhandla detta jämställdhetshaveri på något större djup, utan har helt enkelt en fråga: Varför?

Varför är vissa människor så fyllda av hat?

Varför blir en del personer så upprörda av att vissa bara vill ha samma rättigheter som andra och vill slippa bli objektifierade och stereotypiserade? Varför tar en del sig tiden att koordinera sådana här hatattacker mot personer de inte känner, och vars arbete aldrig någonsin kommer påverka dem personligen? Varför är de så arga? Det är ju knappast deras pengar som Anita Sarkeesian använder i sitt projekt. Och nej, som hon själv skriver, argumenten ”Troll kommer alltid trolla” och ”Sådant får man stå ut med på Youtube” håller inte.

Varför är vissa människor så fyllda av hat?

Where is the love?