En dålig och en bra grej

Det här med kvinnor är problematiskt för spelutvecklare. De är liksom någon slags mystisk varelse som verkar vara väldigt svåra att förstå. Den senaste veckan har det snackats en del om både bra och dåliga sätt att tackla frågan med att det är några konstiga människor med bröst som vill spela spel.

Det (väldigt) dåliga sättet kommer från Gearbox där en utvecklare i en intervju med Eurogamer snackar om en karaktär i Borderlands 2 som ska vara lättare att spela än de andra. En av karaktärens skill trees heter Best Friends Forever, med skills som bland annat gör det lättare att träffa. Problemet är att spelets lead designer, John Hemingway, flera gånger har kallat trädet för “girlfriend mode”. I efterhand har påståendet dementerats av Gearbox, och det påpekas att det inte finns något girlfriend mode. Men lagt kort ligger, och att någon av spelets designers sagt så är illa nog. Vad många kvinnliga gamers tycker om girlfriend mode har Malin Söderberg på Svampriket skrivit en fantastiskt rolig text om.

Vad som är desto roligare att läsa om för oss som gillar konstiga saker som jämlikhet och att alla ska få spela på lika villkor är hur Firaxis tänkt kring kvinnliga karaktärer i det kommande XCOM: Enemy Unknown. I intervjun med Kotaku berättar spelets art director, Greg Foertsch, om hur man gjort de olika karaktärsmodellerna. Att ha samma, manliga, modell med olika hudfärg är inte trovärdigt, och de har jobbat med olika benstruktur för att få fram karaktärer med olika etnisk bakgrund. Han säger även att de försökt ge de kvinnliga modellerna andra animationer för att det helt enkelt oftast inte ser likadant ut när en kvinna springer som när en man gör det.

XCOMs kvinnor kommer kort och gott att se ut som riktiga kvinnor

Borta är den stereotypa tv-spelskvinnan med toksmal midja och gigantiska bröst som vickar ländryggen ur led när hon går. XCOMs kvinnor kommer kort och gott att se ut som riktiga kvinnor, inte den översexualiserade bilden av kvinnan som är idealet. Visst, som någon också kommenterat på Kotaku-artikeln så finns det faktiskt kvinnor i verkligheten som ser ut sådär, med de supersmala midjorna och de stora silikonbrösten. Men om jag får låta fördomarna tala, är det verkligen de kvinnorna som skulle gå med i armén, plocka upp ett automatvapen och skjuta utomjordingar? Tror inte det, va?

Personligen tycker jag att Firaxis sätt att se på kvinnor och personer av olika etnicitet känns jäkligt fräscht. Kanske är det ett steg i riktningen mot att spelkaraktärer inte måste vara en steroidpumpad vit man för att vara hjälten. Summa summarum så blir det dagens ris till John Hemingway och dagens ros till Greg Foertsch.