Pendlartankar – Jag var bättre förr

Tony Hawk header

För inte längesedan släpptes Tony Hawk’s Pro Skater HD, en upphottad version av den klassiska serien med det bästa ur båda spelen samlat i fin HD-grafik. Allt finns där, banorna är sig lika, kontrollen är precis som den ska och musiken är till stora delar intakt (men var är Know Your Enemy?!). Alla ingredienser för att göra det till det ultimata nostalgispelet för mig som under gymnasietiden i det närmaste knarkade framför allt andra och tredje spelet. Det fanns inga challenges jag inte klarade, inga gaps jag inte ollat över och inga rails jag inte grindat. Mina trickkombinationer skördade astronomiska poängsummor. Men när jag sitter och spelar Xbox-spelet, som är ett av årets Summer of Arcade-spel, märker jag att jag inte spelar mer än ett par vändor på någon bana innan jag tröttnar och spelar något annat. Jag kan inte annat än undra varför, när det är i princip samma spel som tidigare, fast bättre.

När jag förr kunde sitta och nöta ett och samma spel i veckor, månader eller till och med år (Civilization, jag tittar på dig), rör jag mig nu ofta snabbt från spel till spel och gärna spelar fler spel parallellt.

Jag har helt enkelt förändrats som gamer. Det är väl inte så konstigt med tanke på att jag är tio år äldre och lever ett helt annat liv där jag till viss del jobbar med att spela spel. När jag förr kunde sitta och nöta ett och samma spel i veckor, månader eller till och med år (Civilization, jag tittar på dig), rör jag mig nu ofta snabbt från spel till spel och gärna spelar fler spel parallellt. Jag har även upptäckt att jag blivit både rastlös och blasé gent emot spelen, och mina krav för att ens spela klart ett spel jag inte måste recensera har blivit skyhöga.

Det är få saker jag saknar med den Niklas jag var för tio år sedan, men förmågan att enklare kunna hitta njutning i spel, bortse från brister och inte känna att jag hela tiden måste ha något nytt hade jag gärna fått tillbaka. Jag var helt enkelt en bättre gamer förr i vissa avseenden. Kanske är det bara jag som person som känner såhär, och att det har att göra med att jag har en väldigt stor tillgång till spel, och ofta ”tvingas” spela spel under tidspress, men jag föreställer mig att gamers över lag är mer rast lösa i dag än för tio år sedan.

Hur känner ni för ert spelande i dag jämfört med för, säg tio år sedan? Har ni lätt för att bara sjunka in i ett spel och nöta det eller är ni, liksom jag, rastlösa och allt för benägna att hitta brister och fel?