But why is the rum gone?

Recension av Port Royale 3: Pirates & Merchants

Port Royale 3

Någonstans i samma veva som Pirates of the Caribbean-filmerna dök upp fick samma genre inom spel ett rejält uppsving. Jag vet såklart inte hur det såg ut rent statistiskt sett men jag minns det som att det helt plötsligt dök upp massor av speltitlar som refererade till pirater på ett eller annat sätt. Eftersom jag alltid haft en förkärlek till just pirater, långt innan Captain Jack Sparrow dök upp, så spelade jag dem alla. Nåja, alla jag hörde talas om och fick tag på i alla fall. Bland dem fanns strategispelet Port Royale och nu har jag spelat det tredje spelet i serien.

Nu är det förvisso ganska många år sedan jag spelade föregångarna på PC men jag känner igen mig, trots att jag spelar på en Xbox 360. Port Royal 3 utspelar sig under piraternas högålder i Västindien, eller i Karibien om man så vill. Målet för dig är att skapa ett imperium, antingen genom handel och samhällsutveckling eller genom att plundra och härja. Den här sortens klassiska strategispel gör sig traditionellt bäst på PC men här har man på ett skickligt sätt skapat ett kontrollschema som fungerar. Är det bara jag eller känns det inte som att spelskaparna överlag blivit allt bättre på att hitta lösningar för att överföra traditionella PC-kontroller till handkontroll? Nåja.

Det finns två kampanjer att välja på. En fredlig kampanj med fokus på handel och en lite mer äventyrlig där strid har en central roll. Utöver dessa två kampanjer kan man naturligtvis spela i ett sandlådeläge med hela Karibien som lekplats. Jag har spelat båda kampanjerna och båda var precis lika trista. Vare sig belöningarna eller storyn lyckades med att få mig motiverad och såhär i efterhand kan jag känna att jag lika gärna kunde ha spelat i sandlådeläget direkt och sluppit det där tråkiga. Samtidigt tjänade båda kampanjerna bra som något långtråkiga tutorials för två olika sätt att ta sig fram.

Även om lockelsen med det äventyrliga livet som pirat är stor så slocknar den glöden snabbt om man ger sig i kast med att sköta sina strider manuellt.

Även om lockelsen med det äventyrliga livet som pirat är stor så slocknar den glöden snabbt om man ger sig i kast med att sköta sina strider manuellt. Det är långt ifrån självklart hur striden ska genomföras och jag har förlorat bra mycket resurser helt i onödan när allt som hade behövts var en tydligare tutorial, alternativt ett bättre stridssystem. Jag minns striderna som väldigt smidiga i föregångarna men kanske är det just här man ser skarven mellan PC och konsol, kanske är det här de misslyckades. Lyckligtvis kan man låta striderna sköta sig själva och ägna sig åt annat mer njutbart.

Att härja på havet har sin charm men det jag tycker är roligast är ändå handeln. Konceptet är enkelt: somliga städer producerar varor som andra saknar och du ska utnyttja det. Köpa billigt, sälja dyrt, jobba runt inflationen. Det jag finner frustrerande i det här är dock att städer som producerar en viss vara ändå har ofta underskott av varan ifråga. Att resa till en romproducerande stad och komma därifrån med blott en tunna rom till överpris känns riktigt fånigt. Men det är här det hela med att utveckla samhällen kommer in i bilden. Bygg bostäder, plantager och industri i städer som producerar den varan du behöver för att försörja industri du har i andra städer eller kanske bara för att sälja vidare till förmånliga priser.

Att planera handelsrutter, utveckla samhällen och skapa ett system som verkligen fungerar och ger vinst är tillfredsställande nog för att jag ska återvända framöver. Jag har pirater att besegra och rom att sälja.

Port Royale 3: Pirates & Merchants

Format

PC, Xbox 360, PS3

Släppdatum

Ute nu

Utvecklare

Gaming Minds Studios

Betyg

3/5

Sammanfattning

Ett stämningsfullt simulations/strategispel där man som spelare bygger upp ett imperium i Karibien. Trots grundlig tutorial kan spelet kännas rörigt emellanåt men är man intresserad av micro management kommer handelsaspekten av spelet att tillfredsställa.

Det är snyggt och har riktigt bra kontroller.

Tråkiga kampanjer, röriga stridsmoment och stundtals frustrerande ekonomi.