Kan indiescenen hjälpa spelen att växa upp?

Skärmavbild 2013-04-17 kl. 07.39.38

Under en lång tid nu har indiescenen fullkomligen blomstrat och växer sig allt större och mäktigare. Fez har sålt 200 000 exemplar på Xbox Live Arcade på ett år och kommer nu till PC, Antichamber hyllas som det smartaste spelet någonsin och Proteus suger in spelaren i sin vackra värld. Men “with great power comes great responsibility”, som den gamla Spindelmannen-flosklen lyder. Indiespelen, som i många fall står utan utgivare som ställer en massa krav på lättillgänglighet och är rädda för att stöta sig med spelaren, har här en ypperlig chans att göra något viktigt. Om vi vill att spelen ska tas på allvar som en vuxen kulturyttring är det indieutvecklarna som får vara pionjärerna.

Cart Life.

Jag fick för inte så länge sedan upp ögonen för Papers Please. Det utspelar sig i en odefinierad öststat mitt under 80-talets kalla krig. Du jobbar som gränsvakt och det är upp till dig att se till att alla som vill in i ditt land har rätt pass och andra dokument med sig och att inget är konstigt med dem. Till en början är det ganska enkelt. Har folket som dyker upp vid din lilla gränsövergång ett giltigt pass får de komma in, annars inte. Men allt problematiseras under spelets gång. Efter ett tag dyker det upp personer som kanske har felaktiga eller förfalskade dokument, men som berättar historier om sjuka barn eller hur de bara vill arbeta för att ge sin familj mat på bordet. Det är upp till dig om du vill släppa in dessa personer i ditt land eller inte, men samtidigt dras varje fel av på din lön och du får efter varje dag se hur din egen familj mår, och hur de klarar sig på de pengar du tjänat in.

Det här blir en riktigt jobbig upplevelse efter ett tag, inte minst när du får se att folk bryter sig ur kön och försöker smita över gränsen, bara för att bli nerskjutna av gränsvakter. Papers Please känns extra aktuellt nu när Reva är i full gång här i Sverige och polisen godtyckligt kräver att få se pass av folk med “icke svenskt” utseende. Jag själv, som föddes blond och blåögd, behöver aldrig ha mitt pass med mig, och därför kan ett spel som Papers Please hjälpa mig att försöka sätta mig in i känslan av att ständigt vara rädd för att en polis ska knacka mig på axeln och be om identitetshandlingar.

Få vardagen att gå ihop

I Cart Life tas viktiga frågor av ett annat slag upp. Vi får följa tidningsförsäljaren Andrus, som just kommit till USA från Ukraina, den fattige bagelförsäljaren Vinny och den frånskilda mamman Melanie som säljer kaffe och går igenom en vårdnadstvist. På ytan är Cart Life en försäljarsimulator där det gäller att tjäna så mycket pengar som möjligt, men bakom det finns ett ovanligt djup. Kommer Andrus lyckas hitta lyckan i USA? Väljer du att han spenderar sina sista pengar på mat till sig själv eller sin katt? Kan du sälja tillräckligt många bagels för att Vinny ska kunna betala hyran, och kommer Melanie att få vårdnaden om sin dotter? Många beslut ska fattas, och väljer Melanie till exempel att jobba över för att tjäna några dollar extra kanske dottern får ta bussen hem från skolan. Det kan sedan ligga henne i fatet i nästa del av vårdnadstvisten.

Att få vardagen att gå ihop är något de flesta av oss kämpar med varje dag, och att sätta sig in i andra personers livsöden kan ibland vara nödvändigt, även om de är pixlar på en datorskärm. Som sagt har indieutvecklarna, med dagens enkla distributionsmetoder, en unik chans att få oss att tänka till lite extra när vi spelar. Det ser åtminstone jag som något väldigt positivt, även om jag ibland helst av allt bara vill ha en verklighetsflykt i Zelda eller Bioshock.

Jag är säker på att det finns många fler spel som tar upp viktiga frågor och verkligen får en att tänka till. Har du några exempel?