Alla älskar Kickstarter

Kick-Starter-Thumbnail1

Kickstarter, Indiegogo, GoFundMe; de senaste åren har crowdfunding vuxit något fenomenalt. Det är ett ypperligt verktyg för att föra de smalare projekten till en bredare målgrupp och för att övertyga de traditionella finansiärerna och distributörerna om att det inte bara är deras uppfattning om mainstream som säljer. Genom att skippa mellanhänderna och vända sig direkt till fansen har riktigt episka projekt kunnat bli verklighet – men är gräset så grönt som vi tror?

Jag har själv bidragit till ett par Kickstarter-kampanjer och har retromantiskt nostalgijublat över projekt som Project Eternity, DFA, Planescape och nu senast Warmachine: Tactics. Kickstarter m fl förverkligar drömmar, såväl spelarnas som utvecklarnas. Däremot skymtar jag några orosmoln vid horisonten.

Det är en utveckling vi bara är i början på, men jag tycker mig kunna se på många fora att förtroendet för plattformen sviktar

Kickstarter är en mycket populär finansieringsmekanism även inom figurspelsvärlden (tänk Warhammer, diverse rollspel etc). Några riktigt häftiga spel och figurer har förverkligats genom Kickstarter, men alltsom fler och fler projekt presenteras för oss konsumenter, ju mer tappar vi intresset. Dessutom har vi utsatts får några riktiga besvikelser. I och med att dammluckorna har öppnats på vid gavel börjar marknaden översvämmas med produkter, många bra, men tyvärr också många dåliga. Det är en utveckling vi bara är i början på, men jag tycker mig kunna se på många fora att förtroendet för plattformen sviktar allt mer, så till den grad att många börjar ignorera crowdfunding-projekt helt och hållet, eftersom man redan bränt sig på elden, så att säga. Folk vänder sig hellre till marknadens stora aktörer, då man vet att man får utlovad kvalitet på produkten man köper.

Visst, figurspel med allt vad det innebär är en annan marknad än den för digitala spel. Men det finns ändå många likheter, framförallt i o m att det i slutändan är spel och spelare det rör sig om. Skillnaden är dock att det oftast krävs långt mindre pengar för att förverkliga gjutningen av en ny produktlinje av figurer än vad det kostar att skapa ett spel. Det går snabbare att få fram nödvändigt kapital och det går snabbare att tillverka produkten; slutresultatet når konsumenten på en bråkdel av den tid som det tar de allra flesta dator- och tv-spel. Utvecklingen har med andra ord gått mycket snabbare, varför konsekvenserna av överdriven crowdfunding uppenbarat sig långt tidigare. Jag befarar dock att dator- och tv-spelsmarknaden kan gå samma öde till mötes i sinom tid.

Innan jag påtalar den stundande domedagen och manar till bot och bättring, måste vi komma ihåg att just denna långsamhet kan bli datorspelens frälsning. Att produkterna, såväl de himmelskt underbara som de ruttet urusla, inte når konsumenterna i samma rasande fart gör att det tar mycket längre tid att bryta ned förtroendet. Dessutom har vi inte sett slutresultatet av flertalet av de största Kickstarter-finansierade datorspelen. Håller de hög klass kommer förtroendet för finansieringsformen snarare att öka. Är de mediokra eller rent av dåliga finns kanske tillräcklig tid för att återuppbygga förtroendet och återuppliva optimismen.

Crowdfunding bygger på vårt förtroende för slutprodukten. Vi får se en prototyp, vi hör lite säljsnack och sedan är det upp till oss om vi vill finansiera dess förverkligande. Det handlar om förtroende för att vi ska få det vi betalar för. Om våra förhoppningar slutar i besvikelser gång efter annan kommer det att drabba hela crowdfunding-fenomenet och till slut vill ingen längre ge pengar, då vi inte längre har något förtroende för att vi faktiskt kommer att få det som utannonseras.