Ända sedan tower defence-genren blev stor för en sisådär tio år sedan har den mestadels handlat om samma sak; bygg torn vid sidan av vägen och låt dem döda monster. I vissa uppgraderar man torn istället för att bygga nya, i andra kan man bygga murar och i åter andra har man möjlighet att flytta Fortsätt läs
Det är ungefär orden jag nu i efterhand skulle välja för att beskriva presentationen av Ninja Gaiden 3 jag bevittnade på Gamer Meetup 2012. För vissa vattnades det nog i munnen då den här ökända spelserien var tillbaka. Snart skulle man få våndas, skrika, fäktas och skära sig igenom ännu ett svinsvårt spel som för Fortsätt läs
Rytmspel har länge varit något vi i väst ofta tyckt var lite konstigt och något som bara japaner sysslar med. Men de senaste åren har fler och fler av oss i väst börjat förstå tjusningen i att trycka på knappar i takt med musik för att fylla specialmätare och rädda världen. Rhythm Thief & The Fortsätt läs
FIFA Street är en spelserie som har några år på nacken, men detta är ingen direkt uppföljare till de tre tidigare spelen i serien – utan snarare en reboot. Liksom de tidigare så är det bollteknik, trick och man-mot-man situationer som står i centrum här. Men borta är de arkadliknande kontrollerna och den nästan tecknade Fortsätt läs
Run & gun är en kär gammal spelgenre, som jag gärna ser mer av. Men sedan SNK satte standarden med Metal Slug redan 1996 har det varit svårt för andra att nå samma nivå av coolt. Demiurge studios är den senaste i raden av utvecklare att försöka återuppliva genren, och de lyckas. Till viss del. Fortsätt läs
För lite mer än en vecka sedan damp det här spelet ner genom brevinkastet. Klyschiga asiatiska actionspel med överdimensionerade vapen och knapptryckarhets är generellt inte min sorts spel. Om det är något i dygdväg jag saknar så är det tålamod. Lägg ihop det med en otroligt låg stresströskel och du har precis raka motsatsen till Fortsätt läs
Nintendo är mästarna på att mjölka serier. Punkt. Mario, Zelda och Metroid har fått fler uppföljare än vad jag har kromosomer (och det är fan många!). Men vad hände egentligen med Kid Icarus? Det där löjligt svåra musiken med den episka musiken. Sedan 1992 års Kid Icarus: Of Myths and Monsters har det varit tyst. Fortsätt läs
Låt mig börja med att säga att Street Fighter X Tekken är bland det bästa jag spelat på väldigt länge. Det är svårt att hitta något att kritisera med det när jag sitter och synar det. Man kanske kan beskylla mig för att vara bländad av min relativt nya kärlek för Capcoms fightingspel, och att Fortsätt läs
En liten grupp soldater skyndar sig genom en tunnel, plötsligt ljuder ett alarm och beväpnade robotar går till attack. Det blir en hård strid och trots att robotdelar flyger till höger och vänster fortsätter de sönderskjutna fienderna framåt. Det är en fiendetyp jag aldrig varit med om tidigare. Det har kallats en Gears of War Fortsätt läs
Trodde du att Kratos i “God of War”-serien var arg och full av vrede? Då har du inte mött Asura – argast av dem alla. Och Asura har all rätt att vara arg. Efter en galaktiskt strid med episka proportioner mot fienden Gohma blir han förråd av sina närmaste kamrater. Inte nog med att han Fortsätt läs
1 kommentar