I Ryssland käkar dom igelkottar

Recension av Mario & Sonic at the Sochi 2014 Olympic Winter Games

mariosonicheader

I väntan på det första “major”-spelet som ska sälja Wii U-konsoler, så har man fått stå ut med ett oändligt antal partyspel för att hålla oss otåliga gamers mätta. Vissa har varit otroligt underhållande, andra har varit riktiga bottennapp. Och när det vankas världmästerskap ska man vara extra varsam med vad man lägger sina pengar på. Oftast när ett fotbolls-VM eller som i detta fallet, de Olympiska spelen, pryder framsidan på ett spelfodral brukar spelet vara ren och skär misshandel.

När väl Mario & Sonic damp ner i brevlådan, så skapades det en smula förakt samtidigt som en liten förhoppning blomstade upp om att detta skulle kunna vara riktigt bra, med tanke på all oerövrad mark på WiiU samt att jag har haft riktigt roligt med de föregånde spelen till Wii.

Tyvärr dog den förhoppningen ganska snabbt. Desto mer grenar jag provade på, desto starkare blev besvikelsen. Spelet känns förlegat för längesedan, och istället för att försöka anstränga sig lite och tänka ut nya och underhållande sätt att ta sig ner för en skidbacke, så gör man det inte roligare än man gjorde till “Slalom” till NES. Eller vänta nu lite, Slalom är fan roligare än detta.

Spelets höjdpunkt

Det är inte lätt att vara positivt inställd till ett sådant här spel som bokstavligen talat trycker upp färsk avföring i ansiktet på dig, men det finns faktiskt några få ljusglimtar som jag finner väldigt underhållande. Curling är ett av dom. Detta är också den enda grenen där man använder sig av gamepaden på ett roligt och varierande sätt. Hockey är ett annat, där man flippar ut ganska friskt på ett sätt som bara Nintendo kan göra.

I större delen av alla grenar så använder man endast gamepaden som ett styrdorn likt styrsättet i Mario Kart Wii. I ärlighetens namn så hade det varit både roligare och smidigare att endast använda en Wiimote. Jag störde mig också väldigt mycket på att man inte valt att endast använda sig av en eller högst två kontrollmetoder, utan man ska under spelets gång sitta och skifta mellan hela tre stycken(gamepad, wiimote eller wiimote med nunchuck), i vissa fall även i ett pågående skidlopp. Att sitta med tre kontroll-don i knäet gjorde mer oreda än nytta vill jag lova.

Mario & Sonic at the Sochi 2014 Olympic Winter Games

Format

Wii U

Släppdatum

8 November

Utvecklare

SEGA

Betyg

2/5

Sammanfattning

Precis som med alla “party-spel”, så är det nästan ett krav på att man ska vara minst 3 personer som spelar för att hitta minsta lilla underhållningsvärde. Dock så spelar jag hellre spel som Wii Party U, Nintendoland eller Rayman Legends när jag väl har vänner på besök.

Curling och Hockey lyfter spelet en aning

Föråldrat, Alldeles för många kontrollmetoder, Dåligt utnyttjande av gamepaden