Jag tänker inte ljuga för er. Jag är ett stort Adventure Time-fan och det påverkar med all sannolikhet mitt omdöme när det kommer till det här spelet. Men trots min kärlek till Pendleton Wards superpopulära serie är jag inte fullkomligt hänförd. AT:E (alternativt AT:ETDBIDK) är ett klassiskt hack-and-slash-spel där man krälar igenom nivå efter nivå Fortsätt läs
Tänk dig ett minfält. Det sträcker sig så långt ögat kan nå och du vet att det är så tätt mellan de dödliga minorna att varje steg kan innebära lemlästning. Det är vad jag tänker mig att Eiji Aonuma och resten av Zelda-teamet såg framför sig när de gav sig på att göra en uppföljare Fortsätt läs
Efter alla militärshooters och svärdssvingande äventyr i Västindien har ett lite lugnare avbrott i spelhösten sällan känts mer angeläget. Plats på scen för det sjätte spelet i serien om Professor Layton och hans pussellösande vänner! Professor: Layton & The Azran Legacy ska enligt Level-5 vara det sista “klassiska” Layton-spelet, och knyter på mer eller mindre Fortsätt läs
I väntan på det första “major”-spelet som ska sälja Wii U-konsoler, så har man fått stå ut med ett oändligt antal partyspel för att hålla oss otåliga gamers mätta. Vissa har varit otroligt underhållande, andra har varit riktiga bottennapp. Och när det vankas världmästerskap ska man vara extra varsam med vad man lägger sina pengar Fortsätt läs
Ända sen barnsben har jag lekt krig. När jag var en skit hög så sprang vi runt med pinnar som gevär och skrek “PANG! Du är död!”. Vi lekte med plast- och tennfigurer av olika slag. Men grunden var densamma. Två sidor som krigade mot varandra. Varför var ovidkommande, det skulle bara pangas, explodera och Fortsätt läs
Jag har ett brokigt förhållande till Assassin’s Creed-spelen. Den gängse bilden verkar vara att man som någorlunda professionell spelskribent ska ”se igenom” serien, klaga på att spelen upprepar sig för mycket och den vanliga ludonarrativa dissonansen i att man spelar mer massmördare än lönnmördare. Men likt förbannat har jag lika kul varje gång ett nytt Fortsätt läs
Ett enda ord återkommer som beskrivande för vad Batman: Arkham Origins är. Mot sig själv, sina utvecklare, sina föregångare och mot Batman. Ett litet ord som går att stoppa in i så många delar av spelet och för den delen också dess spelare. Självklart önskar jag att ordet var “underbart” eller “genomtänkt” eller annat. Så Fortsätt läs
Pokémon har för mig alltid varit det där spelet som “kidsen” spelar. Jag gick i mellanstadiet när kortspelet släpptes, och precis alla på lågstadiet spelade det på skolgården under rasterna. Själv samlade jag då på hockeykort och tyckte att jag var så jäkla mycket tuffare. Åren har gått, och nu sitter jag här, snart 30 Fortsätt läs
Affärsidén bakom Skylanders är så briljant att Vicarious Visions och Activision lika gärna kunde ha byggt sig ett eget sedeltryckeri. Genom att kombinera fysiska leksaker med tv-spel har man lyckats skapa ett habegär hos kidsen som knäcker Pokémons “gotta catch ‘em all” alla dagar i veckan. Nytt för det tredje Skylanders-spelet är de så kallade Fortsätt läs
För tio år sedan släppte Nintendo ett fantastiskt spel, till en inte så fantastisk konsol. Gamecube var ju tyvärr en av de konsoler som aldrig riktigt nådde ut till gemene mans vardagsrum, och så var även fallet hos mig. Försöker jag komma på riktigt bra spel jag spelat till konsolen, så kan jag endast komma Fortsätt läs
Inga kommentarer