Nu är det sommar, och äntligen finns det lite tid till att spela ikapp de där spelen som aldrig riktigt blivit av. Själv har jag grämt mig i många år över att inte ha spelat Castlevania: Symphony of the Night, så nu får det bli av! Flera av er uttryckte intresse av att se när jag spelar det i videoform, och inte kan väl jag neka våra älskade läsare det?
Jag skulle gärna vilja veta om det finns intresse för att jag fortsätter med fler delar ur spelet, eller om ni tröttnat på mig och mitt evinnerliga babbel redan efter 23 minuter. Hör av er i kommentarerna här, på klippet på Youtube. Jag är tacksam för alla tips jag kan få om det här knepiga spelet, det är ju inte direkt så att man får något berättat för sig.
Hur många spel finns det inte där ute som börjar med att låta oss skapa vår egen karaktär? En eget virtuellt jag. Bethesda och Bioware tar det till sin spets när man i de senare Fallout- och Elder Scrollsspelen, samt i Mass Effect kan bestämma allt ifrån ögonfärg till bredd på näsryggen och huruvida ens karaktär förmodligen blivit mobbad i skolan på grund av sina vingmutter-öron. I Dragon’s Dogma går det till och med så långt att längden och tjockleken på dina kroppsdelar avgör hur start, snabb och smidigt du är. Något som gärna kunde ha fått förklarats för mig innan jag gjorde min första karaktär.
Nu är det bara en vecka kvar tills City tar semester i fem veckor, och då får ni klara er utan vår spelsidan. Men vi har jobbat hårt sedan i augusti med att leverera recensioner varje vecka, så det ska bli rätt skönt att kunna ta det lite lugnt och kanske spela lite gamla spel som vi missat. Den här näst sista veckan har Niklas fastnat helt i Animal Crossing: New Leaf, Niclas har charmats av The Night of the Rabbit och Sanna gillar den interaktiva historieboken Diggs Nightcrawler.
Jag minns hur jag i mitten av 90-talet så gärna ville ha Sim City till SNES. Det var det enda spelet jag ville ha under en väldigt lång period, och jag tjatade och tjatade på mina föräldrar. Vi hade det inte superfett på den tiden, så spel fick jag bara om jag hade tur på min födelsedag och på julafton. Vi ska komma ihåg att ett SNES-spel kunde kosta upp emot 800 kronor om man hade otur. Det var mycket mer än dagens 600 spänn, speciellt om man räknar med kronans högre värde för 20 år sedan.
96 000. Fattar ni hur mycket pengar det är? Vet ni hur jävla många päron jag måste sälja för att skrapa ihop till 96 000? 96 000 är vad jag är skyldig det giriga aset Tom Nook för tillfället. Pengar han lånat mig utan att jag ens bett om det. Vem är det som säger att man automatiskt vill ha ett större hus för att får plats med mer prylar? Själv bor jag i en etta på 33 kvadratmeter och försöker ständigt effektivisera mitt boende och göra mig av med så mycket saker som möjligt.
De stora presskonferenserna på årets E3-mässa är över och de som är på plats är nu i full färd med att klämma, titta på, vända upp och ner och ut och in på, och slicka på såväl Playstation 4 som Xbox One. Vi bittra jävlar som sitter fast på den här sidan Atlanten kan bara spekulera i hur konsolerna känns och utifrån vad vi sett från ständigt buffrande livestreams bestämma vem som “vann” E3. För det är viktigt att veta vem som vann. Hur ska vi annars veta hur vi ska rikta vår onyanserade kritik respektive fanatiska hyllningar fram till slutet av året då konsolerna släpps? Nu kör vi.
Först ut av de stora tre vad Microsoft, som på senare tid inte direkt haft det lätt. Med all rätt, eftersom de varit så luddiga med var som gäller med deras always online och DRM-skydd att de inte ens själva vet vad de snackar om. Vi blev inte mycket klokare under årets mässa, men vi fick åtminstone reda på att Xbox One kommer att kosta 499 euro, något som översatts till lite mer överkomliga 4 495 kronor. Det kan tyckas vara dyrt, men med tanke på att så många av oss gladeligen kastar över fem lax på en lite tunnare, lite längre Iphone vartannat år är det en spottstyver.
Spelmässigt gick det väldigt mycket upp och ner. Ryse: Son of Rome ser så lökigt ut att jag inte vet var jag ska börja medan Quantum Break fortsätter att se riktigt intressant ut. Jag har just insett att jag kanske tycker bättre om bilspel än jag gjort tidigare, men Forza 5 är för mig inget mer än en gäspning och lite grafikporr, samma med Halo som jag aldrig varit särskilt intresserad av. Faktum är att Den enda Xbox-exklusiva spelserie jag brytt mig om under åren är Fable, men där fick vi inte se något nytt.
Det visades dock några intressanta grejer, som dock inte var mycket mer än teasers. Bland annat blev jag pepp på stilen i Insomniac Games Sunset Overdrive och dessutom ryckte det lite i fightingtarmen när jag fick se det nya Killer Instinct.
Betyg: 2 förvirrande DRM-skydd
Sony trollade oss stackars européer med en presskonferens mitt i mörkaste natten. Antingen det, eller så ville de bara köra på eftermiddagen så att folk skulle hinna supa till det lite extra och jubla mer än på Microsofts morgonvisning. Sin senare tid utnyttjade Sony maximalt och tog på sig douchebagkepsen när det snackades om att låna ut spel till polarna. Maken till självgoda leenden när de meddelade att Playstation 4 dessutom blir billigare än Xbox One har jag nog aldrig sett. Kul för Sony att få retas med Microsoft ett tag, men jag hoppas att de inte låter det stiga dem åt huvudet.
InFAMOUS Second Son har sett rätt ballt ut sedan det visades i februari, men genom att spela Nirvanas Heart Shaped Box i slutet av trailern sålde man in spelet hos mig direkt. Knack ser fortfarande charmigt ut på ett Dreamworks-aktigt sätt, men det återstår att se om det bara är ett okej spel riktat till en yngre målgrupp. Jag vet inte riktigt vad The Order: 1886 är, men ser så JÄVLA FETT ut!
Sony drog även stora växlar på att vara det indie-vänliga företaget, något som jag personligen ser fram emot riktigt mycket. De har knutit en hel drös intressanta utvecklare till sig, inte minst Supergiant Games som visade upp sitt kommande spel Transistor som fick mig riktigt våt i byxan. Sonys exklusiva titlar tilltalar mig helt enkelt mycket mer än Microsofts.
Visst ja, sedan valsade Square Enix in på scenen, visade Final Fantasy XV, och droppade micken.
Betyg: 4 douchebagkepsar
Min älskling Nintendo blir mer och mer speciell. Och då menar jag “måste ha på sig cykelhjälm på promenad”-speciell. I år valde man bort en show på stora scenen helt och hållet, i stället stod herr Iwata i ett tomt konferensrum i Japan och snackade och visade trailers. Jag gillar Nintendo Direct-visningarna. De är rakt på sak, inga konstigheter, och Iwatas dåliga engelska och stela framtoning skär sig så mycket med allt som är Nintendo att det blir putslustigt. Man valde att köra på säkra kort, lite väl säkra kort. Det “nya Mario i 3D” vi lovats blir inte Mario Universe som många trodde, utan Super Mario 3D World. Inte så fett som vi kunde hoppats, men… KATT-MARIO!!!
Vi fick även en magisk gameplay-trailer från Rayman Legends, som bara ser bättre och bättre ut. Vi fick mer kött på benen gällande både The Wonderful 101 och HD-versionen av Zelda: Wind Waker. Men grädden på moset och löken på laxen var spelet som fortfarande bara heter X, ett nytt Donkey Kong Country samt trailern till Super Smash Bros. där en viss barndomshjälte kommer in som ny spelbar karaktär. Det här var bara Wii U-spelen.
På tidigare Nintendo Directs har man utannonserat ett gäng lovande 3DS-titlar, men det är på Wii U man verkligen behöver biffa till spelbiblioteket. Iwata bugade och bad om ursäkt för att det är så skralt med titlar just nu, men tyvärr verkar det inte hinna komma ut speciellt många innan julhandeln i år heller.
Betyg: 3 promenadcykelhjälmar
Bubblare: Ubisoft
Ubisoft bara växer och växer och blir mer och mer intressanta för varje år som går och har en hel del spännande titlar på g. Jag vill ge dem ett hedersomnämnande här, och det är nästan uteslutande på grund av Aisha Tyler som gör en riktigt bra insats som värd, även om hon kan vara lite mycket vid vissa tillfällen. Hela Ubisofts presskonferens är sevärd, och inte riktigt lika krystad som de andras.
I kväll börjar den äntligen, E3-mässan! Världens största spelmässa där vad vi kommer att spela den närmsta tiden presenteras för oss. I år är den intressant på riktigt för första gången på länge. I alldeles för många år har vi presenterats med uppföljare och tråkiga iterationer på befintliga spelserier eftersom ingen verkar vilja satsa på något nytt innan den nya generationen är på g. Det är den nu, och årets mässa kommer till största delen handla om vad och hur vi spelar när nästa generations konsoler rullas ut. Men att jag sitter och spekulerar så här bara timmar innan den första presskonferensen drar igång är helt meningslöst, utan det tar vi efteråt.
E3-konferenserna du inte får missa:
Måndag 10/6 klockan 18.30 – Microsoft
Streamas direkt på Xbox egna hemsida.
Måndag 10/6 klockan 22.00 – EA
Streamas direkt på EA:s hemsida.
Tisdag 11/6 klockan 16.00 – Nintendo
Nintendo kör ingen stor traditionell presskonferens, utan kör på sina beprövade Nintendo Direct. Du ser den på Nintendos hemsida.
Skulle någon sida ligga nere kan du även se alla konferenserna, förutom möjligtvis Nintendos, på såväl Gametrailers som IGN och Gamespot. Det finns alltså ingen anledning att missa en sekund av alla grymma spel, konstiga presentationer, skitsnack och den allmänna galenskap som är E3.
Du hittar även nedräkning till, och länkar till, alla presskonferenser här.
Varför inte värma upp med förra årets absolut konstigaste och pinsammaste ögonblick medan ni inväntar kvällen?
Du kommer inte att kunna scrolla ner och hitta ett betyg i slutet av den här texten. I skrivande stund har jag spelat 91 procent av spelet, och jag vågar inte sätta ett rättvist betyg innan jag kramat de sista nio procenten ur The Last of Us. Men en sak kan jag avslöja redan nu: The Last of Us är en resa som berör.
Jag hatar bilspel. Hur jävla kul är det att köra runt i en bil på en bana, liksom? Eller vänta nu. Jag älskar ju Rock ‘n Roll Racing, Carmageddon och Mario Kart. Det är ju visst kul att köra runt i en jävla bil på en bana. Fast… Jag hatar ju realistiska bilspel. Gran Turismo kan gå och dra något gammalt över sig, liksom. Eller? Jag gillar ju hyfsat realistiska bilspel med arkadkänsla. Forza är ju ballt.
Mitt förhållande till bilspel är inte helt okomplicerat. Ena stunden kan jag proklamera att alla spel där jag tvingas sitta i ett fyrhjuligt fordon är skit, medan jag sedan kan ha galet roligt tillsammans med ett gäng polare i Mario Kart. Någonstans bottnar det nog i att jag gillar själva körandet, men avskyr allt plotter runt omkring. Därför kan jag aldrig spela Gran Turismo. Eftersom mitt bilintresse sträcker sig till att tycka att en gammal Ford Mustang är galet snygg ger jag inte ett korvöre för möjligheten att bestämma exakt vinkel på luftintag eller hur många millimeter bilen ska höjas eller sänkas.
Snyggt, realistiskt OCH roligt.
Därför gillar jag Grid 2. Jag var till en början orolig över att det skulle vara för mycket simulator och för lite racing, men när jag upptäckte att det saknades tweak och meck-inställningar blev jag själaglad och kunde koncentrera mig på att bara köra bil. I stället för att bara köra race efter race med samma mål gillar jag hur man blandat upp vanliga race med en mot en-utmaningar och annat göttigt. Dessutom får jag hela tiden utmaningar av mina sponsorer, som att drifta ett visst antal sekunder eller vinna en särskild utmaning.
Mina första intryck av Grid 2 är positiva, och jag uppskattar verkligen realismen blandat med den lite mer lättsamma arkadkänslan. Jag kan få köra min svinsnygga Mustang hur mycket jag vill, välja vilken färg och motivlack den ska ha, men slipper ställa in däckmönsterdjup, stötdämpare och fylla på spolarvätska. Skönt!
Det är med sorg i hjärtat som jag tvingas meddela att City lägger ner tre av sina fem editioner, Helsingborg, Landskrona och Kristianstad. Den här spelsidan blir alltså den sista från oss i de städerna. MEN! City Malmö och Lund finns alltjämt kvar, så tro inte att spelsidan där ska någonstans, annat än att bli bättre än någonsin! Den här veckan har Niclas våndats över Star Trek (Tråk?), och jag har tvingats spela inte mindre än två spel som det redan känns som att jag spelat tidigare.
11 kommentarer