Spelat: Fable 3

fable3

Man blir faktiskt en smula nostalgisk. Fable 2 var helt okej, men de stora förändringarna i ledningen i och med Microsofts uppköp och osäkerheten kring den för Lionhead då nya plattformen Xbox 360 märktes allt för tydligt i själva spelet. Det är istället efter ett par minuters rullande av den tredje delens inledande cutscene jag börjar känna igen mig, det här är verkligen det Albion jag lärde känna och utforska för cirka 6 år sedan.

När Fable 3 börjar har det gått 50 år sedan spelarens hjälte räddade världen undan ondskan från The Spire, den industriella revolutionen har gjort sitt intåg och nya begrepp som fabriker, barnarbete, ångteknik och klassamhälle har för alltid förändrat vardagen och livets förutsättningar för Albions arma invånare. De höga skorstenarna från de nya fabrikerna har blivit en ofrånkomlig del av Bowerstones siluett, som förvisso inte är lika tydlig längre i och med smogen. Fabriksägarna och patronerna lever gott på sina herrgårdar, givetvis på behagligt avstånd från de smutsiga städerna och i det kungliga slottet är det sedan en längre tid min forne hjältes avkomma som sitter på tronen. Därifrån styr han riket med järnhand och ständiga övergrepp som tvingar ett sedan länge kuvat folk till ytterligare underkastelse. Det ligger onekligen revolution i luften och det är alltså i skepnad av regentens yngre broder (eller syster) jag som spelare ger mig ut på äventyr för att samla massorna till motstånd i Fable 3.

Den här gången har Peter Molyneux och hans muntra mannar på Lionhead gjort precis rätt förändringar för att få till det. Det märks att man lärt känna plattformen så pass att man slipper lägga så mycket resurser på teknikfrågor för att istället åter kunna fokusera på spelets egentliga innehåll. Sagostämningen ligger än en gång på topp. Den här gången andas den H C Andersen och bröderna Grimm, vars sagovärldar är som klippta och skurna för att korsbefruktas med Lionheads superengelska gladfantasyvärld Albion, i alla fall i dess nuvarande industritappning. Det är så här fantasy skall vara – fantasieggande, nyskapande och intressant.

Även om den största glädjen i och med Fable 3 faktiskt ligger i att sagokänslan och det fantastiska Albion har kommit tillbaka är det givetvis spelmekaniken som avgör hur pass goda chanserna är för att man skall kunna njuta av detta faktum på allvar. Men oroa er inte, mekaniken i seriens tredje spel är den absolut skönaste hittils. Man har äntligen valt att inte klamra sig fast vid rollspelsfacket och istället gjort Fable 3 till ett renodlat äventyrsspel. Detta innebär en oerhörd strömlinjeformning av spelmekaniken och Lionhead har enligt mig lyckats ypperligt med både den nya “startmenyn” The Sanctuary och levelsystemet “Road To Rule”. Att slippa hetsa hundra olika sorters orbs och XP-typer för att istället bara tjäna Guildseals är en enorm befrielse.

De största förändringarna ligger dock i spelets och spelvärldens mognad jämfört med de tidigare delarna. Hjälten har numera en röst och i flertalet cutscenes deltar han (eller hon) aktivt i flera av samtalen som en vuxen person, helt utan att behöva mima fram sina reaktioner. Mognaden märks även tydligt i omgivningen, husen har fått mer verklighetstrogna proportioner och framförallt i Bowerstone känns de enorma. Tydligast känner man dock av nya Fable i de val man ställs inför. Det har, speciellt en bit in i mainquesten plötsligt blivit väldigt mycket svårare att definiera begrepp som ond eller god. Där man tidigare inte haft så mycket mer valmöjligheter än svart eller vitt har Lionhead numera fyllt ut spektrat med oräkneliga, jobbiga gråskalor.

En sista nyhet som förmodligen måste nämnas är att det nu finns ett riktigt co-op-läge där jag kan använda min faktiska hjälte från mitt spel medan jag spelar med någon annan. Anledningen till att jag inte bejublar detta är att tvåans flerspelarläge var under all kritik och att höja nivån på något från bajs till normalt förtjänar faktiskt inte något jubel.

Format

Xbox360/PC

Släppdatum

2010-10-29

Utvecklare

Lionhead Studios

Betyg

4/5

Sammanfattning

Sammanfattningsvis är Fable 3 utan tvekan det bästa spelet i serien hittils. All sagostämning och känsla för Albion som gick förlorat i och med det andra spelet är tillbaka. Allt överflödigt metatrams i form av milslånga inventorylistor över morötter och tofu är borta. AI:n känns förbättrad även om det fortfarande glitchar en del med bybor som inte riktigt vet när de skall bli glada eller bestörta över din uppenbarelse i byn men på det stora hela väger den positiva vågskålen jävligt mycket mer än den negativa. Fable 3 ligger väldigt bra till och bör utan problem, trots den senare tidens enorma utbud av nysläppta spel kunna platsa på min Topp 5-lista över Bästa spel 2010.

Sagostämningen är tillbaka, strömlinjeformad mekanik, genomtänkta val

En del glitchar, överhypat multiplayerläge