Ett tappert försök

Recension av Heroes of Ruin

Heroes of Ruin header

Det kan vara ren otur, eller en planerad strategi, men Heroes of Ruin släpptes ungefär när Diablo 3-hypen var som allra störst. Därför är det svårt att inte jämföra de två, när 3DS-titeln försöker göra så mycket som PC och Mac-monstret redan gör mästerligt. Det är nog ingen som lever i illusionen att en liten bärbar titel skulle kunna stå upp mot det monster som är en Blizzard-kreation, men hur bra är egentligen Heroes of Ruin?


Ett hack ‘n slash-rpg med upp till fyra spelare samtidigt online och fyra olika klasser med distinkta för- och nackdelar. Utrustning vars namn skrivs med antingen vitt, blått, grönt, lila eller orange text beroende på hur bra den är. Låter det bekant? Så ser i princip alla hack ‘n slash-rpg ut nu för tiden. Och inte undra på när Blizzard satt ribban med sin Diablo-serie. Men det är helt okej att följa mallen, speciellt när det görs bra på vissa punkter. Striderna i Heroes of Ruin funkar alldeles ypperligt och det känns balanserat klasserna emellan. Någonstans där inne har n-Space klämt in en story, men alla som spelat liknande spel vet att den är högst sekundär i sammanhanget.

Grafiskt är spelet väldigt enkelt och sparsmakat, ett måste för att kunna se allt som försiggår på den lilla 3DS-skärmen. Vad som dock inte hade behövts sparas in på är ljud och musik som är väldigt sparsmakat och känns oinspirerat.

Intressanta onlinefunktioner

Det som utmärker Heroes of Ruin, och gör det mer intressant än en reabacks-titel är onlinefunktionerna. Drop in drop out-systemet för fyra spelare funkar bra, och det går att dela utrustningen man plockar upp med varandra, även om loot-systemet inte är jätteraffinerat. Det finns en inbyggd röstchattfunktion som jag under mina timmar med onlinespelande aldrig hört någon använda. Kanske är det ingen som vågar, men på samma gång slipper man få glåpord efter sig så fort man gör något fel.

Men onlinefunktionerna är också en del i problemet med Heroes of Ruin. Allt som oftast drabbas man av urloggningar, och när utan tillgång till ett tangentbord, och när ingen använder röstchatten är det omöjligt att veta om de blivit disconnectade eller om de helt enkelt hatar mig och inte vill spela med mig längre. Det finns också en hel del ställen i varje dungeon där alla spelare i gruppen måste samlas för att föra spelet vidare. Visst, det kan ju vara bra att alla måste ta sig till en checkpoint för att komma vidare, men det finns ALLTID en eller två lallande idioter i varje party som vi andra måste vänta onödigt länge på.

Heroes of Ruin är kort, för kort. På mindre än tio timmar hade jag slagit ihjäl slutbossen och undrade sedan vad som kommer härnäst. Ingenting, visar det sig. Inga högre svårighetsgrader, inget New Game + eller annat skoj att låsa upp. Om ett hack ‘n slash ska vara kort får det åtminstone ha ett högt återspelarvärde, något som Heroes of Ruin tyvärr saknar, utöver att göra om exakt samma sak en gång till med en av de andra klasserna. Då fortsätter jag hellre med Diablo 3.

Heroes of Ruin

Format

Nintendo 3DS.

Släppdatum

15 juni 2012.

Utvecklare

n-Space

Betyg

2/5

Sammanfattning

Heroes of Ruin ett spel som ska ha cred för ambitionen att bygga ett online-hack ‘n slash på en bärbar konsol och för att det visar ambitiösa onlinelösningar på 3DS. Det ska också ha bassning för att det är för kort och avsaknaden av omspelarvärde.

Medryckande och välfungerande gameplay och ambitiösa onlinefunktioner

För kort, för lätt, för lite återspelarvärde.