Känslan av en öppen värld

NiNoKuniheader

Bra karta!

Det hände något med japanska rollspel och Final Fantasy-serien i synnerhet efter den första Playstation-konsolen. I och med Final Fantasy X var den traditionella världskartan som bortblåst. En av de härligaste känslorna i ett JRPG är när man för första gången släpps ut i den vidsträckta världen. När man lämnar Narshe och ska ta sig mot öknen i Final Fantasy VI eller när man, efter vad som känns som en evighet, får se att det finns en värld utanför Midgar i Final Fantasy VII. Det var alltid så härligt att få en hel världskarta att utforska varje skrymsle och vrå av. Och glädjen i att komma tillbaka med nya färdmedel för att kunna ta sig till områden som tidigare varit onåbara.

I helgen fick jag äntligen sätta tänderna i Ni No Kuni och även om det ser ut och låter helt fantastiskt är det nästan världskartan jag gläds över mest. Inte sedan Final Fantasy IX har jag fått en riktigt bra sådan, och jag trodde inte att jag hade saknat det så mycket. Jag har varit okej med att de flesta JRPG:s på sistone gått ifrån kartan och i stället låtit oss väljda destinationer ur en lista. Men nu är frågan om jag kan gå tillbaka igen.

Sämre karta.

För i samma sekund som världen rullades ut framför mina fötter i Ni No Kuni tillsammans med den pampiga musiken infann sig känslan av att jag var på väg ut på ett stort äventyr. Att fritt kunna navigera runt på kartan ger en direkt känsla av att det finns en stor och öppen värld. Jag känner mycket mer för världen när jag får utforska den själv i stället för att placeras på ett antal förutbestämda platser i den. Min vilja att rädda den blir så mycket starkare.

Dagen ros går till Ni Nu Kuni som tar tillbaka världskartan och samtidigt gör den vackrare än någonsin. Det återstår att se om den lyckas ta över platsen som min favoritvärld som nu innehas av Final Fantasi VI.

Dagens ris går till merparten av alla japanska rollspel sedan Final Fantaxi IX för att ni av någon outgrundlig anledning valde att plocka bort en stor del av vad som gjorde de äldre spelen så bra.