Spelat: Assassin’s Creed: Brotherhood

ass

Någon har larmat vakterna och plötsligt står du där ensam mot ett halvt kompani av tränade soldater. Du drar fram din lönnkniv och hoppar på de närmaste vakterna, men du märker snart att du inte kommer att kunna besegra dem alla utan hjälp. Men var ska hjälpen komma ifrån? Du har ju levt hela ditt lönnmördarliv med mottot ensam är stark. Men i nya Assassin’s Creed: Brotherhood är man aldrig ensam. Med två snabba visslingar dyker dina trogna lönnmördarbröder upp och gör sig snabbt av med vakterna.

AC:B tar vid där AC:II tog slut. Ezio och hans familj har dragit sig tillbaka till sin herrgård vid Monteriggioni i tron om att allt är över. Men inget varar för evigt. Plötsligt står halva Italien och bankar på porten med kanoner och belägringstorn. Snabbt inser Ezio och hans familj att de inte kan hålla ut utan måste ta snabbaste vägen ut, och vart leder alla vägar? I AC:B hamnar man i renässansens Rom, där man ska göra upp med familjen Borgia, vilka låg bakom attacken på ditt hem. Rom är mycket större än någon av de tidigare städer som hittills man varit i och utvecklarna har inte missat mycket när det gäller uppbyggnaden av staden. Vem har inte drömt om att lönnmörda vakter från Peterkyrkans tak? Till skillnad från AC:II kan man inte resa runt till olika städer i Italien såsom Florens och Venedig, men Rom är så stort och varierat att man inte lägger märke till det.

När man springer runt på Roms gator och lönnmördar upptäcker man att det är mycket nytt under solen. Istället för att tjäna pengar på tavlor och vapensamlingar som i AC:II så tjänar sina floriner på att renovera och bygga upp Rom. Smeder, konsthandlare och andra klåpare behöver dina surt förvärvade pengar för att kunna ge dig någon service över huvud taget. Men detta ger dig även möjligheten att köpa landsmärken såsom Colosseum och Trajanus’ marknad. Har du någon gång undrat över hur det skulle kännas att kasta ner någon från Colosseum? Om inte har du nu i alla fall möjligheten.

Som spelets namn antyder kan du omge dig själv med ditt eget lilla brödraskap, vilket består av lönnmördare från Roms gatuhörn. Dessa kan du skicka ut på uppdrag runtom i Europa vilket ger dem möjlighet att stiga i nivå och bli dödligare än cancer. Dina medhjälpare kan, som jag nämnt, tidigare hjälpa dig under svåra strider, de dyker snabbt upp efter att du signalerat efter dem och de försvinna lika snabbt efter striden som de kom. Denna funktion är välbehövlig i vissa stunder, men blir i slutet av spelet lite för stark då lönnmördarna mer eller mindre är oövervinnerliga.

En av de detaljer som gjort att jag fastnat för de tidigare spelen är de historiska referenserna som de snyggt väver in i berättelsen. AC:B bygger vidare på denna idé och man får slåss tillsammans med Niccolò Machiavelli och rädda Copernicus från Borgias trupper. Sedan återvänder allas favorituppfinnare, Leonardo da Vinci som gör Italiens mest effektive lönnmördare ännu bättre. Och för alla er civilingenjörer, så bjuder han på högklassisk erotik då man får möjligheten att ratta hans klassiska uppfinningar såsom pansarvagnen och flygmaskinen som man även fick testa en stund i tvåan.

Recension är skriven utav Ludvig Hals

Format

PC/Xbox360/PS3

Släppdatum

2010-11-19

Utvecklare

Ubisoft

Betyg

4/5

Sammanfattning

AC: Brotherhood är ett väldigt bra spel, som kommer underhålla dig i minst femton till tjugo timmar om inte mer om du är en trophy/achivement-nazist. De enda bristerna som spelet lider av är man får känslan av att Ezio är odödlig, de gånger jag har dött är när jag hoppat fel uppe på höga byggnader och dött av fallet. Spelet blir stundtals väldigt lätt då man har sina lönnmördare plus legoknektar eller tjuvar som kan hjälpa en i striderna. Sen bygger spelet oerhört mycket på AC: II, så man måste nog ha spelat det tidigare spelet om man ska hänga med i berättelsen.

Stridssystemet, storyn/atmosfären, de historiska referenserna

I slutet blir det väldigt lätt, man måste ha spelat tvåan för hänga med