Spelat: Infinity Blade

infinityblade

Det kliar lite i ögonen. Det blir lätt så efter att ha stirrat på en Iphoneskärm två timmar i sträck. Jag tittar upp och undrar om total blindhet kan vara värt ännu en timme av Infinity Blades riddare, borgar och mytologiska bestar. En fråga som borde få de mest härdade vetenskapsmän att stirra tomt framför sig och fundera.

Infinity Blade är vackert. Inte vackert på det där svenska sommarängsviset eller ens vackert som i Legend-of-Zelda-pixlar-vackert. Snarare Unreal-Engine-3-vackert, för det är ju den spelmotorn utvecklarna Chair har fått låna och tryckt in i Iphone. När du har dött av de första synintrycken och återuppstått för att börja spela ringer frågan i ditt huvud: vad ska Nintendo och Sony göra nu? Men än finns det hopp för de gamla. Infinity Blade är vackert, men liksom Natascha Peyre finns det ett hjärta (och andra mindre vitala delar) av plast bakom den bedårande ytan.

I spelets inledning möter du ondskan. Genom en filmsekvens får du se hur en tapper riddare tar sig an den enväldige härskaren The God King som styr och ställer från sin väldiga borg. Vår hjälte blir ganska omgående maskföda och interaktiviteten kan ta vid. Som den hämndlystne sonen till den fallne rebellen tar du dig själv an The God King och hans underhuggare.

Jag hade hoppats på något episkt. Att du fick navigera en medeltida fantasyvärld och på klassiskt rollspelsmanér utforska ett annat universum. Infinity Blade arbetar inte på det sättet. Det är kompromisslös speldesign, du klickar helt enkelt på de ställen du vill gå till och eventuella skatter som ligger utspridda längs slottets väggar och i dess vrår. Det är en utstakad väg i direkt nedstigande led mot det binära slutet, undergång eller vinst. När besvikelsen lagt sig inser jag dock ganska snabbt att det faktiskt är så här spel till Iphone fungerar bäst. Infinity Blade får istället skina i sin stridsmekanik. Alla som har spelat Punch Out vet vad som väntar. Din fiende ger signaler i förväg som det gäller att parera eller undvika för att hitta en öppning och sedan svinga sitt svärd som en galning på kombojakt. Det blir mycket svepande fingerrörelser, men det är ett system som fungerar och belönar dig ju bättre du blir.

På tal om belöning ska man kanske nämna att Infinity Blades hjärta är en samlares hjärta. Med pengarna du tjänar köper du nya vapen, sköldar och rustningar samt ringar som ger dig olika magier. Tillsammans med ett intressant sätt att fördela erfarenhetspoäng på kan man ganska omgående klassificera Infinity Blade som en tyngre drog i klass med socker, koffein och luft. Det är ett enkelt koncept som fungerar. Men hur betygsätter man luft?

Format

iPhone/iPad

Släppdatum

2010-12-21

Utvecklare

Epic, Chair Entertainment

Betyg

4/5

Sammanfattning

Infinity Blade har upprepning inbakat i strukturen. Till och med historien upprepar sig, då du måste möta The God King ett flertal gånger innan du slutar dö och blir den förste av din ätt att besegra honom. Det är ett spel som uppmuntrar dig att identifiera dig med vad du äger. Du ser inga ansikten i Infinity Blade, bara hjälmar, svärd och rustningar. En brödrost har mer personlighet. Men en brödrost har inte Unreal Engine 3.

Vackert, vackert, vackert

Opersonligt, repetetivt, kort