Battlefield-sagans lyckliga slut

BFheader

Chris Jonasson har skrivit på Kraid till och från tidigare och det händer att hen recenserar spel åt oss i City. Nu för tiden hittar ni henom på Queernerds.se. Vi är väldigt glada att Chris har valt Kraid som plattform för sina inlägg om homofobin i Battlefield 3.

Det har gått lite mer än två år sen jag skrev att det antagligen inte skulle bli något köp av Battlefield 3. Under betan upptäckte jag att ett av de inspelade ljudspår min avatar skrek när jag anföll var ”You cocksuckers”. Det dödade all min pepp inför spelet. Min första instinkt var att det inte kändes okej att spela ett flerspelarläge där homofobiska kränkningar var ett måste.

För kontext kan jag säga att jag spelade betan i början av oktober 2010, mitt under planeringen av första Spirit Day. Dessutom hade folk och organisationer under hela året publicerat videor på youtube med temat Det blir bättre (it gets better). Bägge dessa kampanjer kom till på grund av den självmordsvåg bland unga ickestraighta som uppmärksammades 2010 och under våren 2011.

Kämpade i ett halvår

Det blev en sex månader lång kamp mot DICE och EA som handlade om att få svar på ett antal frågor om hur och varför.  Men min största förhoppning var att de homofobiska kränkningarna skulle tas bort ur flerspelarläget. Till slut fick jag ett svar och skrev min sista text om saken ”Sagan om Battlefield 3 får ett tråkigt slut”. Trodde jag då.

Foto: Andreas Lanjerud.

När jag hörde att DICE skulle gå i paraden under Stockholm Pride var jag irriterad. Mina vänner sa att kränkningarna fortfarande fanns kvar i BF3 och jag förstod inte hur de kunde ha mage att gå i paraden med en “We Love You”-banderoll när det var så uppenbart att de inte gjorde det. Jag såg inte då att deltagandet i paraden kanske berodde på att ett arbete pågick i företaget, jag var blind.

I september publicerade FZ en krönika om att spel räddat livet på Thomas Arnroth och först då insåg jag. Hatet mot BF3, DICE och EA berodde på mer än de homofobiska kränkningarna i spelet och vad som pågick i världen när jag upptäckte dem. Det var först när jag twittrade om Arnroths krönika som jag insåg det, Battlefield 2 räddade mitt liv.

Vänskapen stärktes

Jag hade nyligen flyttat till en ny stad, min knasiga uppväxt hade hunnit ifatt mig och det var tungt att inte passa in varken hetero-, homo- eller könsnormen.  Efter ett RFSL Ungdom-möte föreslog någon att vi skulle gå till ett internetcafé och spela. Väl där upptäckte vi och blev förälskade i nysläppta Battlefield 2. Genom hundratals, kanske tusentals timmar tillsammans i Battlefield 2 stärktes vår vänskap och trygghet med varandra. Mycket av den jag är idag och den styrkan jag har idag kommer därifrån, inte från spelet i sig men från de jag lärde känna och lärde mig lita på genom det. När jag twittrade om spel som räddar liv insåg jag att om Battlefield 2 haft samma ljudspår som sin uppföljare hade risken varit överhängande att vi inte förälskat oss i det, spenderat timmar ihop och format de vänskapsbanden. Hade det varit så kanske jag bara varit en del av statistiken numera.

Efter pride fick jag höra rykten om att en genomgång av ljudfilerna hade gjorts och de homofobiska kränkningarna inte skulle förekomma i BF4 samt att DICE har jobbat mycket med mångfaldsfrågor. Ett hopp tändes, skulle jag få vara commander igen, springa och kämpa med min grupp igen. Skulle jag få spela Battlefield igen?

Det känns värt att jag kämpade, att jag protesterade och att jag inte gav mig förrän jag fick ett officiellt svar.

På Gamex fick jag bekräftat att ljudfilerna är borta och faktum är att jag sen en vecka tillbaka spelar Battlefield 4 så mycket jag bara kan. Det skriks inte homofobiska kränkningar, varken av spelet eller spelarna och jag stortrivs. Det är värt alla email, alla timmar i DICE telefonkö och alla dumheter jag fick utstå för två år sen. Det känns värt att jag kämpade, att jag protesterade och att jag inte gav mig förrän jag fick ett officiellt svar. Tack alla som gav sitt stöd, i synnerhet folket på Kraid, Maria (som fick mig att ta striden), Svampriket (som pubbade en av mina texter) samt gamla RadioGamer (nuvarande Nördigt) för att de lyfte frågan när en DICE representant var på besök.

Framförallt vill jag tacka de personer på DICE som drivit på för att göra de insatser som gjorts och för att de homofobiska kränkningarna inte följt med till Battlefield 4. Allt är inte förlåtet, men det kanske sitter någon och spelar just nu som om åtta år kommer titta tillbaka och säga Battlefield 4 räddade mitt liv.

TACK!

/Chris Jonasson